- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
138

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom lägret, ryttarskarorna redo förbi den orörlige mannen
med det stränga anletet och bullret fyllde luften, men de
Vlies hvarken hörde eller såg, fastän ögonen, stora och
glänsande, voro riktade på truppernas marsch. Hans tankar voro
långt borta, men han själf fanns dock, och för de
förbitågande var det nog att se honom

Det var med en styrka af omkring tre tusen man,
som kommendant de Vlies hade till uppgift att operera
mot trettio tusen fiender på samma gång han oroade
motståndarnes förbindelser söderut. Den hardt när otroliga
snabbhet, med hvilken han flyttade sin lilla armé från det
ena stället till det andra gjorde det möjligt för honom att
trots skillnaden i numerär tillfoga engelsmännen täta
förluster. Ehuru han förföljdes af en tiodubbel öfvermakt
slingrade ban sig hal som en ål, undan alla faror och
undvikande en strid på öppna fältet, hvilket skulle varit en
galenskap från hans sida, fanns han aldrig, där han söktes, men
alltid, där han icke väntades. Han hade drifvit boernas taktik
till en af dem själfva oanad höjd och han syntes i stånd att
än vidare utveckla densamma. Ett par månader omgifven
af fientliga armékårer på alla sidor lyckades han icke blott
hålla dessa i schack genom den ovisshet, hvari de ständigt
sväfvade, utan äfven snappa bort flere transporter,
tillfångataga ett kompani här och en bataljon där, och dessutom
hann han äfven med att rifva upp järnvägar och förstöra
telegraflinier.

Som en igel bet han sig fast i de engelska arméernas rygg,
paralyserade deras rörelser under långa tider, tills han, då
öfvermakten tjugudubblades, plötsligt försvann bland
nordöstra Oranjefristatens otillgängliga bergskedjor.

200,000 man drogo en samfäld suck af lättnad, de
engelska generalerna ansågo sig kunna sofva lugnt ett par
nätter och tidningskorrespondenterna, hvilka hvar för sig
naturligtvis begrepo kriget bättre än alla stabens officerare
tillsammans, slogo sig ned och höjde indirekt sina landsmäns
ledare till skyarne genom att i de starkaste ordalag loforda
fiendernas skicklighet. På samma gång underläto de ej
heller att kittla nationens fåfänga genom sina påståenden,
att motståndarne på intet sätt voro tapprare än
khahigos-sarne •— en sak, som för ovanlighetens skull var fullkomligt
sann •— och flitiga författare, som på håret visste hvad lä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free