- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
146

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

ögon, ur hvilka vansinnet lyste, innan döden kom som en
förlossare. Men när kanonerna dåna och gevären smattra
blir han sig själf igen, när blodet rinner i strömmar och
förbannelserna stiga mot skyn, glömmer han för några
timmar, och hans största, hans enda fröjd är att se fiendens
egendom gå upp i lågor, att förstöra, förinta, bränna ned
är hans uppgift. Han rider genom landet och bakom honom
hvitna benen af vänner och fiender, han rider och rider och
rider och ständigt ser han blott sin vansinniga hustrus
brustna ögon framför sig. De äro alltid lika långt borta,
han når dem aldrig . . . aldrig, hur han stormar framåt
genom dagar och nätter, genom eld och blod, äro de lika . . .
långt . . . borta,

Det är krig i landet, gubbe, hur djärfs du då jollra om
frid och försoning? Har den mannen börjat, frågar jag
dig, har han det? — Nej, blod skall flyta och dödsrop ljuda!
Strid på lif och död, strid på knifven intill sista andedraget.
Det är krig och krig är: hunger, nöd, pest, skändligheter,
mord, stöld, döda män och brända gårdar.»

Med ögonen skymda af tårar gick missionären bort
till van der Nath.

»Var stark, min son, sade den gamle suckande.

»Stark», bröt de Vlies ut. »Nej, var hård, hård som
stål! Hör inte, se inte, känn inte och glöm, att du är född
till människa, eljes duger du icke till krigare.» Han
betvingade sig med en våldsam ansträngning och räckte
van der Nath, som han först nu tycktes se, sin hand, sägande
i en ton, hvars lugn bildade en sällsam kontrast mot hans
nyss visade häftighet: »God dag, Abraham, hvad vill
du?»

Van der Nath tryckte hårdt hans hand och sökte efter
ett svar. Han hade förberedt sig på detta samtal, ty han
kände sin vän kommendanten och visste, med hvilka oblida
ögon denne såg, att någon lämnade sin post.

I dessa arméer, där alla voro frivilliga, var det
ingenting ovanligt, att femtio eller hundra män togo sig ledigt på
en gång och drogo hem för att komma tillbaka när det föll
sig lägligt. Ofta hände det till och med, att de stannade
hemma för alltid. Men nu hade kriget börjat inträda i ett
nytt skede, engelska regeringen betraktade alltsammans
som en rent politisk situation, hvaraf mynt med stor för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free