- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
163

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

dessa halfbarbarer, på hvilka ordet engelsmannen gör
samma verkan som ett rödt skynke på en ilsken tjur.
Jag tvingades att gifva mig af, realisera min egendom till
ett löjligt underpris och stod med anledning af de mot mig
begångna orättvisorna medellös. Jag har blifvit ovärdigt
behandlad af alla» —■ han glömde sin undfallande
inställsamhet och slog hatten häftigt i bordet •— »i detta
fördömda distrikt, men jag är stolt däröfver, herr major, ty
jag är patriot.»

Officern höjde på axlarne. Han såg, att den andre
ljög, men brydde sig ej om att undersöka hur mycket, han
frågade endast:

»Och nu vill ni hämnas på edra fiender?»

Karlen föll genast tillbaka i sin pinsamt ödmjuka
undergifvenhet, tog hatten från bordet, bugade sig djupt och
sade:

»Ni missförstår mig alldeles, herr öfv. . . major. Jag
förlåter mina fiender, jag vill ej längre tänka på deras
brottsliga förfarande mot mig som individ, det där ligger bakom
och jag är ej långsinnad. Nej, det är en helt annan
bevekelsegrund, som föranledt mig att genom er, herr major,
erbjuda mitt oförgätliga fosterland mina tjänster.» Han
sträckte upp sin slankiga figur och slog sig hårdt för bröstet,
så att landsvägsdammet hvirflade om ur hans fläckiga
bonjour. »Jag smickrar mig som sagt med att vara lika
god patriot som någon af de män, hvilka kommendera
Hennes Majestäts segerrika arméer.» Han bugade sig
djupt och betraktade därunder förstulet majoren för att
se, hvilket intryck hans tirad gjort på denne. Men officern
föreföll märkligt oberörd af hans svada. Karlen gjorde
en min af sviken förväntan och fortsatte litet mindre
högtidligt: »Nå, oss emellan, herr major, jag erkänner, att
jag äfven söker hämnd, de mot mig begångna orättvisorna
ha varit så stora, att de ej kunna glömmas.» Det var
tydligt, att han ej begärde blifva trodd, han sträfvade efter
ett visst mål och frågade endast föga efter, hur han blef
bemött, blott han nådde det.

»Jag begriper er bättre nu. Spar edra granna fraser
och håll er till saken, min bäste Blenkins!»

»Herr öfv . . . ursäkta! herr majorens önskan är en
befallning för mig. Jag vågar väl inte erinra om de tjänster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free