- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
164

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IÖ4

jag redan lyckats bevisa den kår, vid hvilken herr
majoren är en af de mest lysande prydnaderna?»

»Låt mig slippa de där dumheterna! Det är ingen
kvinna, som står här, och öfverdrifter skada blott er sak.
Kort och godt, hvad vill ni?»

»Lika kort och godt, herr major, lämna alla de
upplysningar, hvarigenom ni kan lyckas i ert uppdrag att
pacificera distriktet.»

»Och bästa sättet därför är? Låt höra er åsikt!»

»Att kväsa de upproriske. — Jag ser på er, herr
major, hvilken invändning ni ämnar göra, men med förlof, ni
har inte gått för långt, tvärtom. Hvad betyda ett par
nedbrända farmar, tror ni? Hvem blir husvill för det?
Grannarne lämna brottslingarne genast tak öfver hufvudet
och dela sin sista majskaka med dem. Tutta eld på ett
dussin, då först skola de begripa, att det är allvar i spelet.
Och så en sak till, herr major, lägg beslag på hvart enda
vapen i distriktet, tag yxor och knifvar från de uppstudsige,
förr blir det aldrig lugnt här. En boer som vet, att han har
sin bössa inom räckhåll, är aldrig pålitlig.»

»I det bar ni min själ rätt.»

»Ja, inte sant, herr major, i det hänseendet skilja sig
boerna icke från andra folk i samma belägenhet. . . hm . . .
tja . . . ursäkta, herr major, det var inte min afsikt att såra.
Nej, låt mig i spetsen för en afdelning polissoldater
genomsöka trakten, jag vet, hvar de ha sina gömställen. Gif
mig fullmakt att tända på här och där, ifall de göra
motstånd, låt mig ...»

»Mår ni inte väl, hvad?»

Karlen insåg, att han gått för brådstörtadt tillväga
och blef åter den kuschade, svansviftande hunden.

»Det är inte för att få visa min makt, inte för att få
utkräfva en rättmätig hämnd jag begär detta. Herr
majoren kan tro mig på mitt ord, det är endast för att visa,
hur en sann kristen förlåter, det är för exemplets skull jag
vågar bedja om en dylik gunst. Det är för att bespara mina
vänner den smälek, som måste ligga i tvånget att lyda
främlingar, hvilka antagligen ej skola visa samma tålamod som
jag. Dessutom är ni för er egen säkerhets skull nödsakad
att vidtaga dessa försiktighetsmått, herr, major.» I detta
ögonblick låg något så obeskrifligt falskt och elakt öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free