Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
för vårt intressanta samtal.» Han spände ut bröstet,
andades djupt och sade kort. »Jag vill hämnas på en
man här.»
»Såå . . . hm . . . hvem är det?» Majoren hade
lämnat en i det hela värdelös förbindelse, men han var mycket
angelägen, att Blenkins skulle hålla sin del af
öfverenskom-melsen, och till sin förtrytelse insåg han, att det ej gick för
sig utan ytterligare medgifvanden. Ehuru den andre
föreföll honom så motbjudande, att han helst af allt önskat
kasta ut honom, ursäktade han sig med den kända regeln,
att i krig äro alla medel goda. Han hade rätt, kriget är
sådant, att de sämsta medlen vanligen medföra de största
verkningarne, och detta krig hade varat tillräckligt länge
att förslöa äfven en hederlig mans omdömesförmåga. Med
en mångtydig axelryckning böjde han sig för det oundvikliga
och frågade. »Hvem vill ni åt?»
»Van der Nath heter karlen.»
Majoren ryggade ett steg, ett hat så vildt, att han
frös till, lyste ur Blenkins ögon. Men det kom honom
äfven att tänka på sitt ansvar som distriktets styresman
och försiktigt fortfor han.
»Hvad har han gjort er för ondt?»
»Det blir för långt att berätta. — Ja eller nej, herr
major?»
»Hm ... ni förstår . . . min ställning för närvarande ...»
»Jag begär intet annat än att ni ställer sex man till
min disposition. Jag behöfver ingenting skriftligt, ni må
gärna förneka mig sedan, om det roar er, men detta vill jag.
Det kan ju heta, att jag är ute för att taga gömda vapen i
beslag, det skall jag också, jag känner mina forna vänners
små knep. På det sättet gör ni mig en stor tjänst och jag
er en ännu större.»
Till hälften besegrad af hans enträgenhet tvinnade
majoren sina mustascher och såg frågande på väggarne,
liksom för att hos dem hämta ingifvelse, hur han borde svara.
»Hvem är den där van der Nath? Jag har aldrig
hört hans namn förut.»
»Han är fältkornett vid de Vlies kår. Han kom hem
i förra veckan, tror inte herr majoren, att det betyder något?»
»Han kan ha tröttnat på leken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
