- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
167

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

»De Vlies sänder en af sina förtrogne i förväg och
kommer själf efter, det är ganska betecknande, tycker jag.»

»Hm . . . det låter misstänkt.»

»Nåå?» frågade Blenkins kort.

»Polismanskapet behöfver jag själf och andra trupper
finnas ej.»

Blenkins satte ohöfligt nog hatten på hufvudet, stack
promenadkäppen under armen och gick hvisslande mot
dörren.»

»Hvad tusan har ni så brådt för?»

»Nåå?» sade Blenkins för andra gången och lade
handen på låsvredet.

»Två regementen skottar inträffar här i slutet af veckan,
jag skall bedja generalen att få låna en piket på ett par dagar.»

»Skottar». Blenkins gjorde en ful grimas. »Jag
tycker inte om det folket.»

»Ja, till polistjänst duga de ej, men ... då kan jag
inte göra något för er.» Majoren hade öfverlagt och
kommit till det resultat, att sitt eget folk vågade han ej låna ut
till en expedition, om hvars ändamål han icke ens ville äga
kännedom. Skottarne däremot skulle antagligen
marschera vidare, så snart befälhafvaren fullgjort sitt uppdrag
mot de Vlies och hela saken snart vara glömd. Att begagna
tiden och konfiskera de gömda kanonerna, medan han ensam
styrde distriktet, var något, som lockade och eggade. Om
det blott varit en annan än Blenkins, som stått framför
honom, men krig är krig, tänkte han — och en fiende mindre
är alltid en fördel.

Blenkins hade äfven betänkt sig och funnit det oklokt
att spänna bågen för hårdt.

»Vi få väl komma öfverens då», sade han. »Jag har
ju herr majorens löfte?»

» Ja ■— så vida kanonerna finnas.»

»Det skall visa sig i morgon. Och jag inbillar mig,
att deras åsyn kan göra ett starkt intryck på distriktets
befolkning. Det vore nog inte så dumt att föra dem förbi
kyrkan i öfvermorgon.»

»Ni sade något, ha ha ha!» Majoren skrattade muntert
men tystnade tvärt, och gifvande den ovilja, han som
hederlig karl måste känna gent emot den andre, luft, ropade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free