Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
brutalt. »Drag för hin i våld, er andedräkt förpestar
rummet.»
Blenkins låtsade icke höra, han tassade ut med ett saligt
leende kring sina tunna läppar, han var på väg att nå sitt
mål, allt annat var af underordnad vikt.
Majoren spottade efter honom och mumlade.
»Att nödgas använda dylika krypdjur, fy tusan!»
Han gick ursinnigt tuggande sina mustascher ett slag öfver
golfvet, så skrattade han till vid tanken på kanonerna och
sade högt: »Det är krig i landet, de få skylla sig själfva.»
Men det oaktadt förnam han en aggande känsla af att hafva
handlat orätt. Han var en man med stränga begrepp om
heder, för ögonblicket togo de sig uttryck däri, att han gick
bort till ett tvättställ och sköljde händerna liksom för att
aflägsna något smutsigt. Medan han stod där, kom han
genom en egendomlig idéförbindelse att tänka på Pilatus.
Sedan han torkat sig ren, blötte han händerna på nytt
sägande. »Det är ett ruskigt handtverk och visste man i
förväg, hvilka konsekvenser det medför, skulle man betänka
sig många gånger, innan man ...» Han fullbordade ej
meningen utan ropade högt åt sin kalfaktor att tända en brasa
i spiseln, han tyckte, att han frös.
Två dagar efteråt gjorde ett kompani polissoldater halt
vid den lilla obetydliga byggnad, som var församlingens
kyrka. Majoren hoppade ur sadeln och rätade ut benen.
Han hade skrattat mycket de sista dagarne och han gjorde
det äfven nu, när han gick upp på en kulle för att kasta en
blick på den fora, som skramlade fram öfver slätten nedanför
honom. Det var åtta svåra kanoner, dragna af sexton
oxar hvardera, och bakom dem följde på engelska vagnar
en ammunitionskolonn. Majoren gnuggade händerna och
tänkte på den effekt, hans upptäckt skulle göra, när
telegrammet därom anlände till högkvarteret.
»Inte illa», sade han, »inte illa, brukbara hvar enda en.
Jo jo, det är ingen konst att verkställa ett återtåg, då man
gräft ned sitt artilleri och sedan vid lägligt tillfälle kan
komma igen och hämta det. Det är också ett sätt att föra
krig, men ...»
»Nåå, herr major?» sade en len stämma tätt bredvid
honom.
»Jaså, ni är också här, Blenkins.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
