- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
170

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

det förstår du väl. Det är inte trefligt att se sin gård gå upp
i rök, neej, min själ! Och om man till exempel yttrar: sök
där, jag tror det skall löna sig, så är det inte något ondt
i det. Jag påstår inte alls, att Muller gjort det, neej då,
men han var hos majoren härom dagen och talade länge med
honom i enrum. Det vet du nog.»

»Min son Goliat körde baas dit», medgaf kaffern
långdraget.

»Se, se, min gosse. Och titta nu på majoren och
Muller! Engelsmannen trycker hans hand. Aj, aj, det är ett
betänkligt tecken. Och se, nu klappar han honom på axeln.»

»Jag icke vilja höra baas mer», inföll kaffern förargad.

»Du slipper. Men jag har en aning om, att gubben
Zimmer eller gamle Flick skulle ge den, som underrättar dem
om det här, en hederlig vedergällning för besväret. Du
kanske inte sätter värde på en hacka, hvad vet jag, men i
ditt ställe . . . nåja, det är din ensak, min gosse.»

Kaffern sänkte fundersam hufvudet, han hade
synbarligen funnit förslaget värdt, att öfvervägas.

Blenkins gick ifrån honom nöjd med det, som uträttats.
Han hälsade höfligt på Piet Muller, då denne tankfull
skyndade förbi och klättrade upp i vagnen, och han började
muntert hvissla en slagdänga, när han såg den undrande blick
kafferkusken öfver axeln kastade på sin husbonde.

»Ni tycks vara vid särdeles godt lynne, mr Blenkins»,
sade majoren, som kommit fram till honom och äfven befann
sig i en liknande sinnesstämning.

»Jag har gjort mitt land en stor tjänst», ljöd det
tvetydiga svaret.

Majoren såg bort till kanonerna och nickade.

Blenkins såg åt samma håll och skrattade, därpå
frågade han förtroligt:

»Hör nu, major, när komma skottarne?»

»Håll er i närheten, så får ni nog veta det», sade
officern snäsigt. Han tyckte ej om att i soldaternas närvaro
blifva tilltalad af den whiskystinkande figuren och ännu
mindre glad var han åt att ständigt påminnas om sitt löfte.

Blenkins sjönk ned i sin vanliga obetydlighet och såg
mulen efter majoren, som aflägsnade sig, alltjämt tänkande
på sin upptäckt och telegrammet, som nu borde vara
afsändt från Dornenburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free