- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
172

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

således söka bland fordom goda vänner och trogna grannar.

Erasmus Flicks tre gossar redo under en hel dag genom
församlingen och kallade männen samman på en plats, som
låg tillräckligt långt borta för att man ej behöfde frukta
polistrupperna. De flögo fram utefter vägarne, knackade
på de stängda dörrarne, blefvo insläppta och sade sitt ärende.

»Hvem har kallat oss?» frågade männen dystert.

»Far och oom Zimmer.»

»Och Piet Muller, som är bland församlingens äldste,
hvad säger han?»

»Tids nog får du höra talas om honom, oom.»

Männen nickade, de skulle komma på utsatt dag.

Gossarne redo vidare, hvar och en åt sitt håll,
distriktet var stort och gårdarne lågo spridda. Under sin
brådskande ridt kom David Flick förbi Piet Mullers boning,
där gubben stod på trappan och väntade, han kände
församlingen och visste, att något förehades.

»Skall du inte stanna?» frågade Muller, då David ej
visade lust därtill.

»Nej», svarade gossen kort.

Förvånad öfver den fientliga tonen såg gubben upp till
gossen och frågade skyggt:

»Hvad är det, David?»

»Jag tror det inte, oom, men alla säga att du gjort det.»

»Gjort. . . hvilket, David.?»

Gossen rätade stelt upp sig i sadeln.

»Jag får inte säga det.»

»Till mig, till Piet Muller?»

»Nå, om du lofvar att inte tala om, hvem som sagt
det, oom. Alla män», gossen spände ut bröstet och såg sig
omkring med tindrande blickar, »skola om torsdag natt
samlas vid» •— han lutade sig fram och hviskade ställets namn.

»Hvad är det om, David?»

»Det får du tids nog veta, oom.» Gossen sporrade
sin häst och red bort, det var lång väg till nästa gård.

Men Piet Muller tog sig förvirrad om pannan och
vacklade in, han begrep ingenting, men något förfärligt måtte
det vara, då hans gudson kunnat se så på honom. Två
dygn satt han lutad öfver sin bibel och läste sida efter sida,
på den tredje betslade han sin häst, lät sonhustrun hjälpa
sig i sadeln och red grubblande från gården. Det tog en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free