Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
»Och de Vlies?» frågade någon, sedan den siste svurit.
»Vi ha tänkt på honom , svarade Erasmus Plick, som
stod och njöt af sin sons triumf. »Mina gossar gifva sig i
väg i morgon natt.»
»Och hvarför inte genast? Han kan behöfva
underrättelsen om . . . om kanonerna snart.»
»I morgon natt blir det säkert månljust och då är det
lättare att taga sig förbi rödnackarnes patruller.»
Männen nickade bifallande och tryckte hvarandras
händer till afsked. Piet Muller brydde sig ingen om,
och när de skildes, sade seminaristen än en gång.
»Må vi minnas!»
»Vi skola ej glömma.»
Van der Naths röst hade klingat starkast och hans
hand var hårdast knuten, när han sade det.
Kvar låg gamle Muller med ansiktet mot jorden.
Hans häst väntade en stund och gnäggade klagande, då
de andre aflägsnade sig. Så vände han undrande på
hufvudet, drog med en knyck upp tjuderpinnen ur marken och
gick bort till den ensamme mannen. Han vädrade på
honom, stötte lekfullt sin nos mot hans skuldra, och när han
upprepat manövren några gånger, vaknade husbonden ur
sin dvala och såg sig förvirrad omkring.
»De tro mig . . . mig om det», sade han och
trefvade frånvarande bredvid sig. Han fann bibeln, som
seminaristen lagt vid hans hufvud. Då erinrade han sig allt
och började gråta som ett barn.
Hästen gnäggade och stötte åter till honom med nosen.
Piet Muller reste sig, klättrade mödosamt i sadeln och
red hemåt. Tidigt på morgonen nådde han gården och
bärande bibeln med sig gick han in, ställde stegen mot
vindsöppningen och hasade sig upp på löftet. Han sökte länge
bland sina remtyg tills han fann en lång, smidig läderremsa.
Då log han egendomligt, fastän tårarne alltjämt runnö
utför hans infallna kinder.
Under förmiddagen fick hans sonhustru ett ärende
upp på vinden och där fann hon svärfadern styf och kall
med snaran om halsen och den uppslagna bibeln framför
sig, dess blad voro ännu fuktiga, men Piet Muller var död
för länge sedan.
Några timmar efteråt kom en kaffer till engelska
Abrahams offer. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
