- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
178

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

lägret och berättade snyftande, att hans baas hängt sig.
Soldaterna bådo honom draga så långt vägen räckte, de
hade annat att tänka på än boergubbars dumheter och i
krig dogo män dagligen; men Blenkins som dref omkring
och vädrade öfverallt, lyssnade med hyckladt deltagande
till kafferpojkens osammanhängande historia och begaf
sig sedan till polistruppernas befälhafvare för att, som han
flinande sade, gifva honom en glädjande underrättelse.

»Hängt sig, säger ni, karl! Herre gud, hvad betyder
det?» frågade majoren, som verkligen blifvit upprörd af det,
han fått höra.

»Det betyder, att man aldrig skall göra godt i krigstid»,
sade Blenkins mjukt, »det kan missförstås.»

»Ni menar väl inte . . .?»

»Joo, det är nog anledningen.»

»Åh, så ledsamt!»

»Ja, det är väl kriget, herr major. Och nu till en annan
sak, ni gör klokt i att skjuta fram några starka patruller
norrut de närmaste nätterna, det är något sattyg i
görningen. Och till sist, herr major, när komma skottarne?»

Han liknade i denna stund så osökt en hyena, att
majoren förbittrad vände honom ryggen, men som officer
visste han också, att ordhållighet är en af soldatens dygder,
han ämnade ej taga sitt gifna löfte tillbaka.

»I morgon kväll», snäste han.

Blenkins skrattade och gick. När han kom ut stodo
tvänne kaffrer och hängde nedanför trappan. De
växlade en blick, så fort Blenkins visade sig, och han igenkände
till sin förundran i den ene gamle Mullers kusk.

»Far och son», tänkte han inom sig, undrande, hvad
de gjorde här. Men kaffrer ströko öfverallt omkring i
lägret och han ägnade dem ingen vidare uppmärksamhet.

»Stanna här Goliath», sade den äldre kaffern, »och
går han utom lägret, så . . . du vet hvar jag finns.»

Kafferpojken nickade och visade sina hvita tänder.
De skildes åt med ett ögonkast af hemligt förstånd och
drefvo åt hvar sitt håll.

Framemot eftermiddagen skickades en stark patrull
åt det håll, Blenkins föreslagit. Majoren kände hans
väderkorn och hans förmåga att pumpa kaffrerna, han li-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free