- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
180

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i6o

andre fick taga vid. Den vinnande kröp belåten ned i lä
och öfverlämnade åt kamraten att sköta sig bäst han ville.
Den andre brummade öfver sin otur, lade
Lee-Metfordge-väret framför sig och sträckte rak lång ut sig för att pröfva
en dust med sömnlusten, men hans gäspningar blefvo snart
lika långa som täta, och hvar gång han sneglade bort till
kamraten, kände han en obetvinglig lust att följa dennes
exempel. Så låg han en halftimme framstupa, svor och
gäspade omväxlande, föll för några sekunder i den dvallika
halfslummer, som är mer tröttande än allt annat, nickade
och bytte om läge. Plötsligt kröp han ihop och spetsade
öronen, han tyckte sig hafva hört ett buller ute på slätten.
Han lyssnade, och när han öfvertygat sig, att intet misstag
var möjligt, väckte han kamraten med en spark.

»Vet hut!» fräste denne. »Månen är inte . . .»

»Tyst!»

»Hvad . . . hör du något?»

»Hästar. De komma hitåt.»

»För tusan, jag hör också . . .»

De kröpo tätt intill hvarandra och spände hanarne på
sina gevär. Fem minuter lågo de orörliga och sökte med
blickarne genomtränga mörkret. Hästhofvarnes
slammer mot marken hade upphört, tills det oväntadt förnams
strax bredvid dem.

»Halt werda! Stanna . . . hvem där.»

Soldaterna hade båda gjort på knä färdigt gevär och
inväntade oroliga svaret, men blott en dämpad hviskning
trängde till deras öron.

»Hvem där?» ropade den ene soldaten häftigt och
höjde sitt vapen.

»Skjut, Ruben!» ljöd en gäll gossröst ur mörkret.

En rödgul blixt lyste på fem stegs afstånd och bländade
ryggade de bägge soldaterna tillbaka, men nästa ögonblick
knallade deras gevär.

Ett par nya skott föllo, hvarifrån visste de ej, och så
tycktes hela den stora slätten hastigt få lif. Skott knallade
från höger och vänster, gevärselden rullade en minut utan
afbrott, då posterna, som väckts ur sin sömn, fyrade af på
måfå. Så blef det lika hastigt tyst igen, ty när den första
upphetsningen lagt sig, hade soldaterna insett, hur farligt detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free