- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
183

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land - IX. En af dem, som förstå att begagna makten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

En tredje gestalt låg rak lång med sitt hvita anlete
riktadt mot höjden. Månljuset föll smekande öfver honom,
fördelade skuggorna, föste undan det motvilligt vikande
dunklet och dröjde liksom undrande kvar hos denne. Det kände
igen seminaristens kantiga ansikte, öfver hvilket dödens
frid lagt sig, och det kände icke igen det, hade mannen tre
ögon . . . eller hvad var det? Jo, han hade två för evigt
slutna och det tredje midt i pannan stirrade vidöppet och
svart mot höjden, där hade döden brutit in, när lifvet
jagades ut.

Månen drog sig ånyo bakom de ilande molnen efter
att hafva sett Erasmus Flicks tre döda söner.

KAP. IX.

En af dem, som förstå att begagna makten.

»Neej, ni fördömda, högmodiga boer, den tid är förbi,
då ni band en karl mellan två hästar och släpade honom ut
ur distriktet för att han vridit nacken af en usel höna eller
tagit några skämda ägg. Det är slut på ert förb—de
öfversitteri, nu finnas andra herrar i landet, nu ska’ ni tigga,
Edra bibelspråk och psalmverser kunna inte ändra ett jota
i den Saken, ni ä’ nere nu och ni ska’ hållas kvar. Ja, det
är slut med sötebrödsdagarne och här står en af dem, som
fått makten.» Blenkins slog sig högmodigt mot bröstet
och flinade mot den andre. »Jag kan gå till generalen och
säga honom hvem du är. Fältkornett, ha ha ha! Jag orkar
inte höra ert svammel! Nej, nu ska’ ni tiga stilla och vara
tacksamma att man låter er höra på.»

Han hade kommit in utan att hälsa och stod med
hatten på hufvudet midt i rummet. Hans små elaka ögon
gnistrade af skadeglädje och hela figuren darrade under ett
nervöst öfvermod, som härledde sig från hans vetskap om
den makt, hvarmed han blifvit beklädd.

Van der Nath hade rest sig från sin plats vid bordet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free