- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
191

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för stöld och aflägsnades på enklaste sätt. Det var allt,
och van der Nath visste sig hafva gjort rätt.

Blenkins återgäldade hans spörjande blick med en
segerviss blinkning och fortfor som förut:

»Ni föraktade mig, den fattige, men frie mannen, edra
snoriga ungar grinade åt mig och skreko holländska skällsord
hvar jag gick, edra utsvultna hundar snappade efter mina
vådor, till och med kaffrerna ansågo sig kunna spotta åt
främlingen. Men jag å min sida föraktar er för djupt att
fästa mig vid er okunnighet om mitt värde, jag tålde och
bidade min tid. Jag hade fått hum om, att åtskilligt var i
görningen, ett högmod sådant som ert kunde ej undgå sitt
straff. I alla fall roade det mig att tjuta med ulfvarne, jag
stannade och gick oå edra bönemöten, jag lärde mig känna
igen hvar enda en af er och jag hittade hvarje stig öfver
ka-roon. Jag tror knappt någon af er har så bra reda på det
här distriktet som jag.»

Han vräkte sig vårdslöst i stolen och lade benen i kors
som han sett de fina herrarne göra, han kände sig stor och
han njöt, då han talade vidare.

»Min tid kom, det blef krig. Men jag ansåg det säkrast
att dunsta af till en början, ert fördömda skramlande med
skjutvapnen öfverallt försämrade mina redan förut genom
ert dåliga behandlingssätt öfveransträngda nerver. Jag
skuddade det röda stoftet af mina fötter och drog bort, men
. . . he he he.»

Van der Nath erinrade sig hafva hört, att Blenkins
jämte ett par andra främlingar, hvilkas supiga och
oordentliga lefnadssätt varit boerna en styggelse och hvilka
dessutom saknade medel till sitt uppehälle, en morgon blifvit
gripna och satta på en oxvagn samt af en beväpnad Styrka
förts till fristatens gräns och släppts med sträng tillsägelse
att ej våga sig tillbaka, för lösdrifvare fanns ingen plats.
I ett land, där stora hopar af män, som togo sin nationalitet
till förevändning för hvarjehanda excesser, drogo omkring,
var det ett nödvändigt försiktighetsmått att befria sig från
dessa tvifvelaktiga existenser. Det enda, boerna där vid
lag hade att förebrå öig var, att rensningen långt ifrån gjorts
tillräckligt grundlig. Inom Städerna läto de hundratals
fientligt sinnade kvarstanna mot löfte att förhålla sig stilla.
Dessa löften svekos naturligtvis vid första gynsamma ögon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free