- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
193

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

193

på luntan och svor, att jag var hans vän. Det var jag också,
ända tills han pratat bredvid munnen, då gaf jag honom
tusan. -— Hvad jollrar du om, karl? Me . . . mened?
Nonsens, I krig äro alla medel goda och när det gäller att till
foga sitt dyra fosterlands fiender skada, skulle karlar, som
anse sig tusen gånger styfvare än båda du och jag, inte
tvekat en half sekund, innan de gjort detsamma.

Blenkins blundade en kort stund, hans triumf var för
stor att kunna njutas på annat sätt, och mannen framför
honom var fullständigt krossad, det visade hans
samman-sjunkna gestalt, det färglösa ansiktet och svettpärlorna på
hans panna. Men så öppnade han åter sina ögon, smackade
med läpparne som om han sugit på en konfektbit och sade:

»Det kallar jag att hämnas. Var lugn, gamle
Abraham, snart skall hela distriktet veta, hvad du och din son
äro för ena ljusa gossar. Och snart skall hvarenda en här
peka finger åt dig, precis som de gjort åt mig en gång. Och
jag skall nog laga, att alla på pennyn få klart för sig, hvad
dylika upplysningar betalas med. Jag skall söka upp
gubben Plick, han är visst litet argsint för tillfället, och jag skall
hviska summan i örat på gamle Zimmer och van Delft och»
•— han reste sig och skrek hårdt •— »de skola tro mig, liksom
de trott dig en gång!»

Van der Nath stirrade som förhäxad på Blenkins. Det
blef en hel minut svart för hans ögon, han tyckte golfvet
vackla under sig och grep efter ett stöd, en enda blick på
mannen framför hade varit nog att aflägsna hvarje tvifvel.
Stönande som en dödligt sårad sjönk han ned på soffan, men
nästa ögonblick reste han sig åter, han kände sina krafter
komma tillbaka tiodubblade, och med ett uttryck af orygglig
beslutsamhet kring munnen steg han upp igen, spänstig
som en stålfjäder. Hans lågande blickar nitade fast Blenkins
på stället, hans händer knöto sig och långsamt gick han
rätt mot den andre.

Blenkins kröp darrande ihop. Han läste mord i van
der Naths ögon och hans styrka svek honom alldeles. Han
visste, att hans krafter voro ett barns i förhållande till
boerns, och som en blixt drog det genom hans uppmjukade
hjärna: det är ute med dig, Sisyfus Talieferro Blenkins.
Han hann aldrig mer än tänka detta, förrän den andre stod
tätt bredvid honom. Han såg boern höja sin fruktansvärda

Abrahams oj jer, 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free