- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
197

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

»Är det icke bättre det än . . .» Van der Nath häjdade
sig tvärt, bet ihop tänderna och höjde piskan.

»Far», sade Isak beslutsamt, »den mannen har hjälpt
oss mer än många andra.»

Van der Nath höjde blicken mot taket liksom för att
söka en ingifvelse ofvanifrån, men han fann intet.

»Gå undan, Isak!» sade han sakta.

»Nej», svarade gossen lika kraftigt. »Du vet inte,
hvad du gör, du är sjuk.»

»Jag är bedröfvad intill döden. Gå ur vägen, Isak!»
Piskan höjdes åter.

Gossen fattade ej anledningen till faderns exalterade
tillstånd, men han insåg, att verksamma åtgärder borde
vidtagas. Hans mod växte i bredd med faran och med ett
vackert uttryck öfver sina rena drag ställde han sig framför
Blenkins.

»Slå far, det första slaget träffar mig.

Van der Naths hand sjönk ned utefter sidan och i hans
ögon kom något, som förvillande påminde om ett såradt djurs
dödsångest, då det ser alla utvägar till flykt stängas. Och
med ens bröto tårarne häjdlöst fram, runnö utför kinderna
och strömmade ned i skägget. Inom honom försiggick
en stor omhvälfning, kan kände sig slagen, hjälplös, bunden,
ingenting mer kunde rädda sonen, den måste hållas och han
böjde sig för den allsmäktige, som pröfvar människors
hjärtan och njurar. Men fastän den obevekliga nödvändigheten
grinade mot honom, hoppades han ännu. Och i en
fruktansvärd ångest bad han: »Herre, Herre, se till din tjänare i hans
nöd, förbarma dig öfver masken, som vrider sig i stoftet!»
Han sjönk ned på knä och sträckte de sammanknäppta
händerna mot höjden. Detta var det största i hans lif, en
pröfning, Som öfversteg hans krafter, ett offer, som han ej
förmådde frambära. »Herre, Herre», kved han, vridande
händerna, hör min röst, slå mig med lamhet, beröfva mig
mina ögons ljus, döda mig för mina synder, men låt mig ej
. . . låt mig ej göra det!» Och med en oändlig kärlek fästade
han sina brännande blickar på sonen.

Gossen stödde sig darrande mot bordet. Han visste
ännu ingenting, men denna gränslösa ångest födde liknande
känslor i hans eget bröst, och skälfvande för svaret frågade
han sig, hvad anledningen till en sådan smärta kunde vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free