Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
sig Blenkins utför trappstegen och hamnade på gården. Han
var räddad.
Van der Naths händer famlade i luften en half meter
bakom och funno intet, Han vacklade till bordet och sjönk
ned på en stol.
»Slut», sade han doft, när dörren af sig själf föll igen
bakom den flyende. »Du har dömt dig — och mig, Isak.»
Blenkins hade ej varit sanslös, ehuru piskslagen skurit
sönder hans kropp. Den stund, far och son tvistat, gaf honom
tid, och själfbevarelsedriften skänkte honom styrka att krypa
till dörren. Väl hunnen dit fick han upp låset och rullade sig
ut. Det bekymrade honom icke det minsta, att han erhöll
diverse stötar mot föremålen i sin väg, lika litet gjorde det
honom något, att den dyrbara flaskan i hans bakficka
krossades och ett par glasskärfvor trängde in i hans skinn,
han befann sig hos soldaterna och det var hufvudsaken. Och
med vissheten därom återkom hans fräckhet. Han begrep
inte alls, hur det var möjligt, att han legat orörlig och tagit
emot piskslagen, han begrep intet af det, som tilldragit sig,
men han kände svedan och ett vildt oresonligt begär att
hämnas genast, på fläcken. Han reste sig mödosamt och
väste till soldaterna:
»Skjut, slynglar, skjut, hör ni!»
En karl höjde sitt gevär, men han gjorde det mycket
långsamt, de fem öfriga stöda orörliga.
»Låtbli det där, Mc Ginnis!» sade korporalen skarpt.
»Det kan inte vara till någon af oss man talar i den tonen.»
»Skjut!» skrek Blenkins rasande.
Soldaten gjorde gevär för fot och började hvissla.
»Hvad är det ni gastar om, min bäste sir?» frågade
korporalen.
»Skjut på upprorsmakaren därinne, döda rebellchefen!
Han är en af de värsta bland dem allesammans, han ...»
»Ni förefaller litet upprörd», afbröt korporalen ytterst
saktmodigt, »som om ni inte befunne er väl. Törs man
fråga, ifall er dyrbara hälsa lidit någon skada af det mindre
vanliga sätt, på hvilket ni förflyttar er utför trappor. Det
är antagligen en egenhet hos er att göra så, det är kanske ett
släktdrag, hvad vet jag. Att döma efter färgen på ert
luktorgan begagnar ni det sättet hvarje kväll innan ni kryper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
