Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Denne såg sig nödsakad att följa med och sprang
pustande några dussin steg, sedan stannade han, blek af ilska.
»Ni vägrar således att lyda?» ropade han efter
soldaterna, som togo ut stegen mer än nödigt var.
Blenkins erhöll aldrig något svar på sin fråga, det roade
synbarligen hans följeslagare att reta honom. Hvad
Blenkins nu tänkte är svårt att säga, han kastade en lång,
hat-full blick bakom sig och tycktes en sekund stå i begrepp
att vända om, men hans fruktan afhöll honom därifrån.
Han sprang i fatt soldaterna och höll sig mulen och tyst i
deras närhet, att riskera lifvet ansåg han sin hämnd
tydligen icke värd. Han måste uppskjuta den tills vidare och
han lofvade sig att snart komma hit igen, men i annat
sällskap.
Under tiden marscherade piketen framåt öfver
slätten. Korporalen bet i sina mustascher och sneglade
ursinnigt på Blenkins, som återgäldade hans blickar med
andra af ungefär samma sort.
»Gossar, ni komma väl i håg, hur den här fördömda
historien började?» frågade Mc Dunn plötsligt.
»Hä?» brummade Kenzie, som ej visste, hvart han
ville komma, och »hä?» brummade alla de andra.
»Jo, så här gick det till», återtog Mc Dunn och blängde
argt åt Blenkins. »Tidigt på morgonen i dag skickade
kapten Mc Pherson efter mig. Han hade arbete åt mig
och några andra, sade han, och det var lätt att se, att han
inte var vidare glad å våra vägnar. — »Något snusk igen,
kapten?» frågade jag. — »Det gamla vanliga», Sa’ han och
spottade. För att riktigt tydligen illustrera sina ord
spottade Mc Dunn betänkligt nära Blenkins. »Här är
ordern från högkvarteret», sa’ kapten och visade mig
papperet, »polisbrigadens folk räcker inte till, ni få hjälpa dem.»
—• »Tack så mycket!» sa’ jag och spottade i min ordning.
Han fann, att Blenkins försiktigt nog höll sig på afstånd för
hans litet handgripliga berättartalang och brydde sig ej om
att visa, hur han burit sig åt. »Ja», sa’ kapten och suckade,
»vi ha blifvit utkommenderade för att slåss, men vi få gud
hjälpe oss knappt göra annat än polistjänst. Det är hårdt
för ett ärligt hjärta att tänka på eländet, men ordern är
bestämd.» -— »Det är inte trefligt att tvätta arméns
lor-tiga trasor», sa’ jag. ■— »Nej nej», sa’ han. »A nu är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
