Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En af dem, som förstå att begagna makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
sagt aldrig i andras affärer.» Korporal Mc Dunn lämnade
Blenkins för att bluta sig till sina kamrater.
Efter en stund hördes klapprandet af hästhofvar
bakom piketen och då soldaterna sågo sig om, märkte de
en ensam ryttare. Blenkins, som öfverallt vädrade faror,
stannade, så att karlarne hunno ifatt honom, hos dem
var han åtminstone säker till lifvet, och mer vågade han ej
begära. Han betraktade ryttaren noga och han blef
ytterst förvånad, då han igenkände Isak van der Nath.
Gossen red i karriär och var snart framme hos
männen. Han styrde intill Blenkins, tvingade hästen att gå i
skridt och frågade andlöst.
»Är det sant?»
Blenkins förstod genast, hvad frågan gällde, och en
glädjeblixt lyste fram ur hans ögon, kanhända han likväl
träffat bättre än han trott.
»Ja, det är sant-», skrek han glad, »sant hvart ord.
Du är en fårskalle, pojke, och din far ett nöt! Drag för
hin i våld med er båda två!»
jsf j- Isak stirrade häpen och liksom bedöfvad på det
ondskefulla anlete, som vändes mot honom.
»Ja», larmade Blenkins angelägen att få säga så
mycket som möjligt, »det var du, som pratade bredvid
munnen, det är ditt fel, att edra kanoner hittats, ha ha ha.»
Isak bet hårdt ihop läpparne, lutade sig fram öfver
hästens hals och slog honom i ansiktet med sin knytnäfve.
»Hund!» var allt hvad han sade, innan han kastade
om springaren och i sporrsträck jagade tillbaka åt samma
håll hvarifrån han kommit.
Blenkins tjöt högt af smärta och raseri. Skulle hans
förödmjukelser icke taga slut denna dag, gafs ingen utsikt
till hämnd för denna nya förolämpning! Han slet upp sin
röck, så att ett par knappar lossnade, och fick fram en
revolver ur bröstfickan. Men förrän hanen blifvit spänd, slog
den påpasslige korporalen vapnet ur hans hand.
»Småpojkar ä’ skottfria», sade han gäckande och
tillade: »Ni behöfver inte visa prof på ert mod, vi ha klart
för oss, hvad slags karl ni är.»
Blenkins föll ihop, mjuk i hvarje led. Han ägde
knajjpt styrka att taga upp revolvern från marken och
stoppa den i fickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
