Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Jag var inne i rummet hos David och ...» Han teg och sänkte
hufvudet.
»Vidare. Isak!»
»De visste, att vi voro där. Och när oom Zimmer
sade, att det inte var bra, om barn lyssnade till deras ord,
svarade oom Flick: »jag känner Abraham van der Nath och
hans son; de förråda ej sitt land, förr dö de.»
»Sade Erasmus Flick så?>
»Förr dö de, sade han.»
»Och den andre? Jag menar mannen, som du red
ifatt nyss.»
»Han kom hit och jag lät honom stanna, det var så
hemskt att blott höra gamla Bettys pladder. Han hjälpte
mig många gånger, han läste ur vår bibel och sade, att han
trodde. »Jag är din vän, Isak», sade han, »och du är en
man. Män hafva inga hemligheter för sina vänner. Jag
vill känna mig som en af de edra, jag vill veta något och
bevara det som en dyrbar skatt i mitt innersta.» Han sade
också mycket annat, som jag ej minns. Jag trodde honom
och beskref platsen, där oom Flick sagt, att kanonerna lågo
gömda.»
Van der Nath nickade. Alltsammans var så enkelt
och alldagligt att intet kunde invändas däremot. Två män,
hvilka säkert visste, att alla med namnet van der Nath voro
pålitliga, hade begått en oförsiktighet, ett barn hade
låtit narra sig, och fosterlandet, som det lärt sig älska öfver
allt annat, blödde ännu efter såret. Det fanns ingen lucka,
intet kryphål, som lämnade en utväg, allt var oåterkalleligen
bestämdt, de stodo vid slutet, ödet hade snärjt dem i ett
nät, hvars maskor de ej förmådde sönderslita.
»Sätt dig!» sade van der Nath.
Isak lydde. Han undrade inom sig, hvad följden skulle
blifva af detta, och en obestämd fruktan grep honom. Han
såg faderns dödsbleka anlete och svettdropparne, som trängde
fram vid hans hårfäste och runnö utför kinderna, utan att
van der Nath gaf akt därpå. Gossen hade ännu ej gjort sig
reda för, hvilka följder hans förtroende till en lögnare
medfört, men han började förstå, att de varit oerhörda.
Van der Nath läste på nytt första Mose boks
tjuguandra kapitel från början till elfte versen. Sedan knäppte
han ihop händerna öfver bibeln, som låg uppslagen fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
