Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
» Min son . . . min son!»
Isak såg, hur fadern led, såg den hjälplöst irrande
blicken, som vittnade om en ångest, för stor att bäras af en
dödlig. Han gick fram till fadern, lade lätt sin ena hand
på hans arm och sade sakta, men bestämdt:
»Du måste hålla din ed.»
»Jag visste ju inte, jag ...»
»Just därför!»
Van der Naths händer darrade, så att han nödgades
lägga dem på bordet. Hans styrka var uttömd, hans sista
hopp hade slocknat, och snyftande frågade han:
»O, herre, var det ett brott att jag drog hem, emedan
jag ej ville döda medmänniskor, hvilka ej veta mer om dina
bud än jag? Var det ett så stort fel, att jag öfvergaf mina
vänner i deras nöd, att du nu skall lägga detta på mina
sviktande skuldror? Herre, varkunna dig öfver mig och ...»
Han började^luddra, själskvalen hotade att kväfva honom
och ett par hesa rosslingar stego upp ur hans strupe. Så
kom plötsligt samma virriga uttryck, som en gång förut
under dagen skrämt sonen, i hans blick och han skrattade
småslugt. »Isak», hviskade han, spring ut, tag hästen och rid!
»Nej», svarade sonen fast. »Jag har gjort det och du
skall håll din ed.»
»Jag kan inte . . . kan inte . . . Betänk att dö! Isak,
min son, skona din far!»
»Nej, ty nu vet jag hvad jag har gjort och är beredd.
Ah, far, detta land, som du nyss talade om, detta land,
där män och kvinnor i tusenden lida dubbelt mot oss, är
det ej värdt äfven mitt lif.»
»Isak!» Van der Nath talade i feberaktig brådska.
»Tag hästen, rid västerut, rid, hör du!»
»Och så skall den där mannen berätta det på sitt sätt
för alla, och deskola förbanna vårt namn.»
Van der Nath tog sig förvirrad om pannan. Det
underliga i att han sökte öfvertala sin son till flykt, under
det att denne ihärdigt nekade, slog honom, och han tyckte
sig höra en röst hviska: »du är feg, Abraham van der Nath.»
— »Ja», trodde han sig svara, »jag är det.» Men Isak
fortfor och i faderns öron ljödo orden lika stränga och
straffande som hans egna nyss förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
