- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
217

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

lar, skona hvarken sig själfva eller andra, när de öfvertygats,
att något skall och bör ske.

»Icke här», sade van der Nath efter en ohyggligt lång
tystnad, »där borta, där jag svor min ed.»

Isak nickade bifallande, han vördade platsen utan
att hafva sett den.

»Skall jag sadla hästen?» frågade han.

»Gör det!»

Gossen gick lugnt ut med ett skimmer af lycka öfver
sina drag, och fadern såg efter honom utan att fatta..

I stallets halfmörker sysslade Isak med remtygen.
Han log blidt och inåtvändt, barnets leende med mannens
allvar bakom, och minst af allt tänkte han på det, som skulle
ske.

Han hade lyssnat till de äldres samtal, här och där
snappat upp lösryckta meningar, hvilka slungats fram med
brusande häftighet och beledsagats af vilda förbannelser
eller dystra verop, och han hade gömt allt i sitt minne.
Hans fantasi spelade på ostämda, skorrande strängar och
texten till de melodier, den lockade fram, handlade blott
om död och undergång. Han drog slutsatser, som skulle
skrämt hvarje annan än ett barn, och han log åt dem.
Det han dagligen såg tilldraga sig rundt omkring i landet,
gjorde honom exalterad och ensamheten, som lämnade
honom tillfälle att utveckla de farligaste egenskaperna,
fullbordade det öfriga. Och just då han arbetat sig upp på
höjderna, där vägen från barnets lilla värld till mannens
stora vidder går fram, svek den, han gifvit sin vänskap,
och visade sig vara en lumpen förrädare. Isak log ömkande
åt sig själf, icke var han värd att lefva.

Så hade boken med dessa lefvernesbeskrifningar från
alla tider och från hvarje land fallit i hans händer. Att
likna dessa hjältar var något eftersträfvansvärdt, han hade
funnit ett mål, att offra sig var hans dröm, och blef det ej
möjligt återstod ju alltid, hvad ödet nu förelagt honom, att
sona det begångna felet, så som’många i den boken. Dess
tvärhuggna språk hade etsat sig in i hans minne, att citera
hela sidor därur skulle ej mött svårigheter, ifall han blott
haft tid. Och nu ville fadern svika sin ed, hans tvekan och
hans ångest förrådde honom, var det då ej sonens plikt att
gripa in och hindra det? ■— Jo. Isak hade funnit stunden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free