- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
219

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarje större sten i hans väg, trodde han, att en soldat gömde
sig, hvar gång ett ljud nådde hans öra, tyckte hans sig höra
en hane spännas... var den där skuggan icke en vedett
eller... nej, en kaktusbuske, men där borta... där...
nej inte där heller. Det fanns intet att se. Några
patruller ströfvade ej öfver slätten och endast tystnaden bredde
sig kring de två, som redo bort i mörkret.

De hade redan bakom sig lämnat Zimmers farm, där
intet ljus lyste i fönstren och ingen kom ut för att se efter
ryttarne i natten, som voro ute på det ändlösa fältet, öfver
hvilket månen började kasta sina bleka strålar. Van
der Nath höll plötsligt inne och spände hanen på sitt gevär.
Ett svagt prasslande förnams i närheten och allt blod i hans
kropp rusade upp mot hufvudet.

»Ändtligen!» suckade han. »Hörde du, Isak?»

»Det var en meerkat[1], far.» Och Isak log förstående
och förlåtande åt den gamle, som ännu brydde sig om att
hoppas, fastän stenkumlet, målet för deras tysta färd,
skugglikt höjde sig öfver marken en mil längre bort.

Van der Nath rodnade som en tjuf, ertappad på bar
gärning, och sjönk ihop i sadeln. Det var förbi,
oåterkalleligt, och ehuru hästen endast gick steg för steg, tyckte han,
att de med fabelaktig snabbhet närmade sig stenhopen.
Då började han gråta högt, så sönderslitande, som blott
en man kan det, men Isak log alltjämt med halföppna
läppar och strök smekande hans fuktiga hår.

— — —

En blekgrå morgondager silade in genom de små
rutorna i farmen. Några tunga regndroppar smattrade mot
halmtaket och en okynnig vindpust slet i stalldörren,
som gnisslande vred sig hit och dit på sina gångjärn, för
att till slut med en ljudlig smäll falla igen och förblifva stängd,
den hade tröttnat på leken.

Hästtramp hördes utanför, strax därefter öppnades
boningshusets dörr och van der Nath trädde öfver tröskeln.
Hållningen var ej mer densamma som förut och ögonen
irrade glanslösa och tomma, som om lifvet bakom dem
dött, öfver föremålen i rummet, eljes var intet förändradt
i hans yttre. Han bar sin bibel i handen, men då han


[1] Ett mindre, vesselliknande däggdjur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free