Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
stenar öfver honom. Han arbetade, så att svetten rann
utför hans ansikte, han bröt sönder sina naglar och
sårade händerna, men bredvid gossens hufvud med det
ohyggliga hålet lade han två stora stenar på hvar sin sida
och öfver dem en annan, som var bred och flat, Isaks kära
anletsdrag skulle jorden ej trycka. Och när han beredt
honom ett tryggadt hvilorum, knäföll han vid grafven för
att bedja.
Ej ett ljud trängde öfver hans läppar och inga tårar
fuktade hans ögon, hufvudet sjönk endast framåt, han
böjde sig i stoftet, djupt och ödmjukt, som det anstår
ödets viljelösa slafvar, hvilkas tankar aldrig lyckas tränga
bortom det vardandes förlåt. Han kände intet, dödens
kalla lugn lade sig öfver hans hjässa och kring honom
bredde sig den oändliga, förintade tomheten.
Så reste sig den ensamme mannen, tog sin bibel och
sitt gevär, steg till häst och red bort från offerplatsen.
Hvart färden ställdes, bekymrade honom ej, ut i världen
eller hem, han var trött och ville sofva den eviga sömnen
han ock. Och som hans häst gick där tyckte han sig höra
en röst ljuda tätt invid sitt öra. Han trodde först, att
den kom inifrån, men så höjde han de sänkta ögonlocken
och log vemodigt. Han såg tydligt gamle Piet Mullers
skugga vandra bredvid sig och förnam den spröda,
klanglösa stämman, som uppmanade honom att dröja.
»Vill du också hämnas, för att jag gjorde omvägen
kring dig så stor?» frågade van der Nath.
»Nej, nej», svarade den gamle vänligt, »nej, nej,
Abraham. Hvem kan hämnas, tror du? •— Ingen, ingen,
människorna låta det onda inom sig formas till dåliga
tankar och önskningar och omsätta dem sedan i
handling. Det kalla de hämnd, men det är blott ett utbrott
af deras sämre jag, och det skänker dem ingen
tillfredsställelse, ty det goda hos dem hviskar, att de misstagit
sig. När ett helt folk låter det onda inom sig taga
öfverhanden, blir det krig, och hur många af de stora orden
de än strö kring sig, deras samveten tala på annat sätt än
deras tungor. Ser du, Abraham, vi födas blinda, och vi
få först våra ögon öppnade, när det är för sent, när döden
kommer, han lär oss se. Han har nu varit och tagit det
käraste du ägde, öppna dina ögon och se! Lifvet lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
