Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
hade vikit från hans ansikte, till och med näsan var ej
längre röd.
»Hvad går åt er, karl?»
»Han har brännt sin bibel», stammade Blenkins.
»Än sedan!»
»Jag är en död man!» skrek den andre utom sig. »Det
är mitt skinn det gäller.» Han kastade några skygga
blickar åt sidorna och sprang ut.
Hans rädsla var så ohöljd, att löjtnanten blef
betänksam och skyndade efter för att begära en förklaring.
»Stanna, karl! Hvad menar ni med ert galna beteende?»
Blenkins hörde honom ej, han kände marken gunga
under sig, han var åter nere, det fanns andra, som äfven
tänkte på hämnd.
»Jag vet, hvad det betyder, att en boer bränner sin
bibel», mumlade han. »Sedan frågar han hvarken efter
himmel eller helvete, jag vet det jag!» Han ilade ut på
gården och fann den häst, som burit honom dit. Nästa
sekund satt han i sadeln och red i sporrsträck västerut,
blind och döf för soldaternas viftningar och rop, han hade
med ens funnit fristaten för trång för sig och han visste blott
ett: han måste så långt bort en häst orkade springa.
»Löjtnanten stod på trappan och såg efter den
bedröfliga figuren, som låg framåtlutad öfver hästens hals.
Rockskörten fladdrade bakom honom, hans rygg var krokig
och knäna sköto upp till hakan i de för korta stigbyglarne.
Karlen såg löjlig ut och officern hade just ingenting emot
att blifva befriad från hans närvaro, han lät honom löpa.
När något mer ej fanns att uträtta på detta ställe,
kommenderade han manskapet att sitta upp, och sedan en lista, som
förvarades i hans innerficka, blifvit rådfrågad, red truppen
mot nästa gård.
»Zimmer», läste löjtnanten på sin lista. »Namnet
låter tyskt, det skall bli ett sant nöje att besöka den herrn.»
Några mil längre bort jagade Blenkins med lösa
tyglar öfver slätten och ingenting antydde, att han ämnade
stanna så snart. Skräcken satt bakom honom på hästländen
och han eggade oupphörligt sin springare till nya
ansträngningar. Att van der Nath tagit hans förräderi, så, var mer
än han från början vågat hoppas, men nu, när det skett,
ångrade han det nästan och önskade, att framgången ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
