Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
förföljaren, som han lik en skugga såg glida fram öfver slätten
hvar gång han blickade sig tillbaka.
»Gubben Mullers kusk», tänkte han med ett grymt
leende, »nå, det ändrar ingenting. Han höll inne och
väntade och såg till sin glädje, att han ej missräknat sig, kaffern
sprang med armbågarne tryckta intill sidorna och hufvudet
neddraget mellan axlarne rätt mot honom. »En öfvad
löpare», sade han halfhögt, »men också en stor narr, som
inte ens begriper att söka skydd mot kulor.» I jämnbredd
med den svarte kände han sig gränslöst öfverlägsen och
litade obetingadt på sitt vapen, som gaf honom en stor
fördel. Han lät kaffern komma på tio stegs afstånd, siktade
kallblodigt och sköt.
Den svarte hoppade åt sidan och Blenkins sköt för
andra gången. Kaffern föll jämrande till marken och
ryttaren skrattade högt.
»Jo, jo, min gosse», sade han gäckande, »inbilla dig
inte, att en hvit man låter plundra sig af en sådan där.»
Han var uppiggad af det lilla afbrottet och red vidare i
upprymd sinnesstämning, litande på sin förmåga att
öfvervinna än större svårigheter.
Några timmar efteråt hann kaffergossen Goliath upp
sin döende far.
»Akta dig för de hvita, min son!» pustade den sårade.
»Vandra norrut, gå dina fötter blodiga, gå . . . spring!
Och stanna ej förrän du nått så långt, att hvite män ej hinna
dig mer, det är fåfängt att strida mot dem. De fordra det
goda af alla andra, men tveka aldrig att göra det onda, de
äro mycket starka.»
Goliath stannade hos fadern, tills han slutat andas,
då bredde han ett tygstycke öfver den dödes ansikte och
gick sedan norrut för att söka smyga sig förbi de stridandes
linier. Om han lyckades eller ej, vet ingen. ^
Blenkins fortsatte sin färd, han gaf sig ej tid att stanna
och iakttaga skottens verkningar, han kände endast en
brännande åtrå efter civilisationen med dess krogar och
bordeller, det enda däraf han värderade; det som varit existerade
ej mer, och det ägnade han icke heller en tanke, hans längtan
stod till de njutningar han ämnade köpa med sina mödosamt
och redbart förvärfvade pengar.
När krigets störtflod bryter in öfver ett land, för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
