- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
243

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Vid branten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Barmhärtighet, ha, ha, ha, har också den blifvit en
lögn!»

»Kanhända», svarade van der Nath. »Efteråt få vi
kanske veta hur stor... kanske...» Han gick lugnt bort
till hästen, ordnade remtygen och steg i sadeln. »Skola
vi rida vidare?»

Westhuizen brummade några meningslösa ord, han
behöfde tid för att fatta den förändring, hans följeslagare
undergått på en stund. Men han var ej mannen, som
grubblade öfver gåtor, han tog bössan, sprang i sadeln och ropade
hårdt.

»Ja framåt... till hämnden!»

»Framåt till det enda vissa, till döden!»

De redo tysta bort mot norr, men nu höll van der Nath
geväret framför sig och lät ögonen spejande dröja vid hvarje
kulle, som kunde dölja ett försåt. Han ämnade ej försumma
sig en gång till utan fylla det sista villkoret och taga andras lif
för att slippa sitt eget. Men icke en sekund föll det honom
in, att han själf ägde förmåga att befria sig, det hade Isak
gjort och med hans egen bössa, men han... dit höjde sig
aldrig de trötta tankarne.

I hvilken riktning ryttarne skulle slå in var onödigt
att fråga, de följde en väg kantad af allehanda rester
liknande de afgnagda benen efter en jättelik människoätares
festmåltid. Allt, hvad en retirerande och en förföljande
armé kan lämna kvar, var hopadt på en många mil bred
gata, som förintelsen i zigzag dragit genom landet. De slogo
in på den och skrämde några dästa asgamar, eljes var allt
öde och tyst där de redo fram.

De funno en samling sönderslagna, halft förkolnade
vagnar, en hög svedda spillror, och de logo egendomligt mot
hvarandra. De Vlies var hårdt ansatt, de sågo det. Han
hade själf låtit tända eld på en del af sin träng, som det blef
för hindrande att släpa med sig. Och där hade en kanon
sprängts i luften och en hel mängd ammunitionskistor till
stort värde förstörts, det var brådt. Några döda oxar
skräpade på gårdsplanen framför ruinerna af en nedbränd
farm, där märken af gevärskulor syntes i plankstumparne.
Det var platsen för en ursinnig arrièrgardesstrid, och där...
där voro grafvarne belägna. Hur många, som stupat
frågade ryttarne ej efter, man räknade ej längre, man slogs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free