- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
252

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Vid branten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina rörliga motståndare ur sikte, ett par dygn rusat i den
riktning, de sist sett dem taga, och när de funnit, att boerna
slagit in på en ny väg, hade äfven de vikit af från sin
marschruta, ansträngt sig till det yttersta för att återvinna den
förspillda tiden, till slut hittat dem de sökte och riktat en stöt
mot de retirerandes flank.

Om allt gått efter beräkning, skulle slaget blifvit
förkrossande, men de Vlies’ försiktighet förnekade sig icke.
Han hade ej heller försummat tiden utan ilat fram genom
dagar och nätter och när fienden ändtligen hann honom,
träffade anfallsstöten inte ens hans eftertrupp, hvars sista
led just i god ordning drogo sin undan mellan de båda
kopjer-na. Utan tvifvel skulle en af de vanliga förbittrade
arriér-gardesstriderna uppstått, så vida ej den lilla bäcken skummat
och fräst mellan sina höga stränder. För denna gång var
de Vlies efter allt att döma räddad med några timmars
försprång.

»Nu gäller det att hinna dem», mumlade Westhuizen,
sedan han sett den siste boern försvinna i behaglig, tid.

Utan ett ord till svar vände van der Nath hästens nos
mot öster och tvingade honom att falla in i en skarp traf.
Det han sett hade återgifvit honom hans spänstighet, och
han fann genast, hvad de borde företaga sig. De måste
kringgå den förföljande styrkan, kanske offra en half dag
därpå, men två ensamme män rörde sig med tre gånger större
hastighet än en marscherande armé, och stötte de ej på några
oförutsedda svårighter, kunde de säkert beräkna att hinna
sina vänner till eftermiddagen. Att rida västerut skulle
fört dem in på fiendens marschlinie, som antagligen var
utbredd öfver en betydlig sträcka. De trupper, som visade
sig nedanför på slätten, utgjorde blott teten af en stark
kolonn, hvars hufvudstyrka äfven drog åt öster för att, när
man hunnit se, i hvilken riktning, de Vlies retirerade,
fortsätta mot norr.

Van der Naths antaganden visade sig riktiga. När han
och Westhuizen nådde bäcken, hittade de efter en stunds
sökande ett vadställe och stodo snart på andra stranden.
De redo försiktigt ut på slätten, samma karoo, där van der
Nath fått mottaga elddopet, och efter en krök mot norr,
som förde dem betänkligt nära artilleristerna, af hvilka
flere stodo till axlarne i vattnet och arbetade med kanonerna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free