Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Vid branten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
sades af bergskedjan och i väster af den långsträckta
sluttning, på hvars höjdkam de hvarje ögonblick väntade att få
se fienden, låg jämn och vid framför dem. I dess midt
skar sig en djup ravin ned i marken, en improviserad
flodbädd, dit den lefvande strömmen instinktlikt drog sig, då
den saknade kraft att bestiga de branta stränderna. Här
böljade en oordnad hop, från hvilken förvirrade ljud stego
upp och bildade ett meningslöst brus, hvarur enstaka rop
allt emellanåt höjde sig för att genast dö bort och drunkna i
sorlet.
Rätt in i detta tumult, som ökades och växte för
hvarje sekund, sökte van der Nath och hans män tränga,
men hindren hopade sig framför dem och hvarje deras
försök att bringa reda i oordningen visade sig fruktlöst. Till
slut nödgades de stanna invid en mur af vagnar och fordon,
hvilka i den brådskande kapplöpningen undan okända och
just därför större faror, kört samman på vägens smalaste
punkt.
»Det tjänar ingenting till», skrek Westhuizen bittert.
»Härifrån . . .ut igen!»
Och det återstod intet annat. Med en bedröfvad
huf-vudskakning gaf van der Nath sina män tecken att draga
sig undan så godt de kunde det. Tigande och dystra lydde de
honom och oupphörligt seende sig tillbaka läto de hästarne
klättra uppför branten och samlade sig på en kulle, väntande
det, som nu skulle ske.
Van der Nath blickade mörkt på oredan nedanför.
Det var ej längre ett återtåg utan en vild flykt, där allt
vräktes om hvartannat. Män slogo utan uppehåll sina
flämtande dragare och hötte åt hvarandra med piskorna,
skällsord skrekos och förbannelser ljödo. Oxar råmade,
hästar vrenskades och gnäggade, sorlet steg, en vagn stjälpte
oväntadt mot ett hinder och genast uppstod en häjdlös
förvirring. Tvänne kaffrer började ett ursinnigt slagsmål
och rullade snart på marken, vrålande som djur, hvar och
en famlade efter den andres strupe; andra kommo till, hvita
och svarta, partier bildades, en annan vagn, hvars körsven
glömde allt för sina stamförvanters strid, körde fast i den
stjälpta och en ohjälplig villervalla uppstodpåen punkt.
Knutna näfvar höjdes och sänktes, medan kvinnor gräto eller bådo,
barn snyftade och män larmade. Kärror stannade bakom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
