- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
261

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Vid branten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2ÖI

han skrattade belåtet vid minnet af någon nyligen
utkämpad strid.

Van der Nath såg motvilligt beundrande på gubben
bredvid sig. Att äfven inför denna nedslående tafla
lyckas bibehålla sitt lugn orubbadt var storartadt. Han
försökte intala sig, att ännu ingen fara var å färde, fienden
kunde hafva blifvit uppehållen för andra gången, och
fingo de där nere blott en timmes tid på sig, skulle de nog
komma undan.

»I krig är allt möjligt», mumlade han och såg mot
väster. Nej, där fanns intet ännu. Han knäppte häftigt ihop
händerna och började bedja, tyst men brinnande och ifrigt:
»Gif oss tid, herre, tid . . . tid! Låt solen stanna, som förr
en gång, men skona kvinnor och barn för granaterna. Tid,
herre . . . tid . . . minuter . . . sekunder!»

Gamle Jan såg hans åtbörd och blottade på sitt kärfva,
rättframma sätt hufvudet för att äfven bedja en bön.

»Ja», sade gubben, så fort han slutat, »om jag inte spår
orätt, skola bössorna tala innan kvällen. Och du behöfver
icke alls vara orolig, Abraham, hela armén är snart i säkerhet
bland bergen, de Vlies är minsann inte den, som låter en hop
klumpfotade rödnackar hinna upp sig.»

»Ja, men de där, oom Jan, de där ...» Och med sin
darrande hand pekade han nedåt fördjupningen, där
alltjämt samma scener utspelades inför deras ögon.

»Hm, de där ja, de tillhöra inte armén, det vore en ren
vinst att blifva befriade från dem. — Nå, nå, blif inte ond,
Abraham, det är ju synd om de stackars människorna, det
är det visst det. . . Anfäkta och regera, slår inte
kaffer-slyngeln en hvit man med piskskaft! Nej, se ej dit,
Abraham, det är för bedröfligt. Men man blir just inte
hjärt-nupen i krig, och detta är ett riktigt krig. Sist jag var ute
och knäppte rödnackar, var det bara ett litet lustparti, nu
går det till på ett annat sätt. Abraham, är det inte
märkvärdigt, att det finns så mycket folk i världen? Vi ha
plockat bort flere tusen för dem, flere tusen människor, som
skulle kunnat göra stor nytta, om de fått lefva, och alla
deras sjukbaracker äro proppade från golf till tak, där ligga
också många tusen, som varit ämnade till ett bättre. Kan
någon begripa, hvad de vilja oss?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free