- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
262

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Vid branten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2ö2

Van der Nath höjde på axlarne åt gubbens prat, men
gamle Jan hade kommit i gång och fortfor sin vana trogen.

»De vilja göra oss till engelsmän, påstods det en tid.
Men då ha de valt oriktig väg. Nåja, vi få väl hålla ut och
knäppa några tusen till. I början fann jag det besvärligt,
men nu går det af sig själft. Och när vi motat dem öfver
fristatens gräns, så blir det nog bra igen, fast de ha huserat
förfärligt i ett kristet land. Hå hå, ja ja, krig är ett oting,
men de skryta ju öfver sin stora bildning och allt möjligt
i den vägen, och när de bära sig åt på det viset, kan
sannerligen ingen klandra oss för att vi hålla ut. Du skall se,
Abraham, att allt går bra på sistone och», han höjde rösten
fulltonig och stark, så att den ljöd vida omkring öfver
larmet nedanför dem, »de, som blifva kvar öfver detta, skola
tacka och prisa Herran för hans stora nåd efter pröfningen.»

»O om, tror du . . . tror du verkligen ...»

Gamle Jan van Gracht rätade värdigt upp sig i sadeln
och sade strängt.

»Att tro något annat, är att tvifla på Guds rättvisa,
Abraham. Det finns många små, små folk spridda i världen
och öfver dem alla håller Herren sin starkhets hand, och
ett folks tillvaro beror inte ensamt på de bästa vapnen.

Snabba hofslag dånade bakom dem, en större trupp höll
bredvid kullen och en ensam ryttare sprängde upp till dem,
under det att en skarp befallande stämma ropade.

»Kornett van Gracht, hvad betyder detta?»
Hvarför har ni lämnat er post utan min tillåtelse?»

»Kommendant, jag ... van der Nath är här...»

»Abraham!» De Vlies tvingade med ett kraftigt
ryck sin häst ned på bakhasorna och räckte den omtalade
sin hand. »Välkommen tillbaka, här behöfs hvarje arm.»

Van der Nath besvarade hans hälsning och såg
undrande på mannen framför sig. Af fanatikern, som en
gång förutspått honom hans olycka, fanns ingenting kvar.
Den slitna dräkten var densamma, men ögonen blickade
nålhvassa fram under de buskiga brynen, mellan hvilka ett
djupt veck bildat sig. Rörelserna voro hastigt tvära,
rösten metallhårdt kärf och meningarne koncisa, innehållande
precis så mycket som var nödvändigt, men icke en stafvelse
mer. De Vlies hade blifvit en helt annan. När allt
störtade i spillror kring honom, hade han återfunnit sig själf,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free