- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
269

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Vid branten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

269

andra och slungades huller om buller. En jättestor hög
af spillror och allehanda föremål trafvades på en half minut
upp i höjden och mot den damm, som olyckan kastat dit,
brusade den ursinniga flyktens vågor och föllo tillbaka igen.
Hindret, som delade flyktingarnes hop, gaf de första andrum
att komma undan, men bakom vallen af kull vräkta vagnar,
vettskrämda djur och krossade möbler väsnades några hundra
människor, hvilka sågo sig afskurna och som förlorat all
förmåga att tänka redigt.

Några behjärtade män slösade bort sina krafter på att
bringa reda i oordningen, men de trampades ned, hindrades
på alla sätt och uppgåfvo slutligen försöket. Nya vagnar
körde fast i vallens utkanter, villervallan ökades till det
otroliga, alla trängde ihop sig på en liten fläck, där de vildaste
scener utspelades af deltagare, som icke ens visste hvad de
gjorde. Allt, som varit ägnadt att hålla de flyende samman,
sopades undan, och när plötsligt ett kanonskott dånade bakom
dem, urartade det hela till en fullkomligt vansinnig panik.

Engelsmännen hade lyckats föra fram två kanoner, som
med några skott sköto in sig. Bataljen hade börjats.

Den eftertrupp, de Vlies lämnat till flyktingarnes
betäckning, bestod blott af hundra man, och på dem verkade
kanonskotten som en elektrisk stöt. Ehuru de första
granaterna slagit ned så långt bort, att ingen skada åstadkommits,
kunde ingen gärna inbilla sig, att de följande ej skulle träffa
bättre. De hundra karlarne styrde långsamt uppför
sluttningarne på båda sidor om den brusande massan i
fördjupningen, redo förbi den, lämnande allt åt sitt öde. De hade
gjort hvad som stått i deras förmåga, men att gagnlöst
utsätta sig för fiendens granater profvade deras mod för mycket.

En kör af smäderop dånade efter dem, när de drogo
sig tillbaka. Män förbannade, gubbar bådo, kvinnor skreko
och barn gräto. Och med regelbundna mellanrum ljödo
kanonskotten långt borta, skärande af larmet, öfverröstande
det för en sekund, och sedan steg det på nytt mot höjden,
oredigt som surret från millioner retade insekter,
sönderslitande, förfärande och meningslöst i all sin vildhet.

Dornenburgarne voro efter betäckningsmanskapets
reträtt, boerarméens sista trupp närmast fienden. Med
ögon, onaturligt vidgade af den fasa de kände, stirrade dessa,
som dock borde vara härdade, sedan de sida vid sida vandrat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free