- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
274

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Vid branten - XII. De mortuis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Van der Nath lade sin högra hand på hans arm.

»Kom!» sade han kärft. Här kan ni för öfrigt icke
stanna, de där linierna äro soldater, om en halftimma hafva
de hunnit så långt fram, att deras eld sopar bort allt här.

»Tror du . . .?» Gubben öppnade ögonen och såg utåt
slätten och liksom lifvad af ett svagt hopp tycktes han vara
i begrepp att stanna.

»De skjuta ned er, de kunna icke urskilja något på
detta afstånd. Se så, envisas inte . . . !» Van der Nath blef
plötsligt förbittrad utan att veta hvarför och grep tag
om tyglarne till missionärens häst. »Ja, se dit», ropade han,
»se er mätt, gamle man!» Men gubben betraktade endast
honom och frågade nedslagen.

»Och ditt löfte, Abraham?»

Van der Naths anletsdrag rycktes krampaktigt ihop,
som om den andre kommit att ovarsamt beröra ett halfläkt
sår, strax därefter höjde han dock på axlarne och svarade.

»Visste jag, hvad jag gjorde, då jag gaf det? Och för
resten, Abraham van der Nath är död, hans hjärta brast
en natt för länge, mycket länge sedan, han finns icke mer.
Gamle man, se icke så där förebrående på mig, det ändrar
intet. Och nu, följ med!» tillade han. »Följ med och se!»

*


XII.

De mortuis.



En halftimmes ridt förde truppen till kopjen och som
de blifvit befallda, närmade männen sig positionen från norr.
Hästarne lämnades åt sig själfva i en från tre sidor skyddad
klyfta, och brådskande klättrade karlarne öfver klipporna
för att välja platser, som de ansågo tjänliga.

På kopjens högsta spets, där en nyck af naturen bildat
en liten platå, som omgafs med höga klippor liknande ett
bröstvärn, tog van der Nath plats för att erhålla en
vidsträckt öfverblick. Han såg sina män släpa upp stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abroffer/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free