- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
275

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

stenar kring sig till skydd mot fiendens kulor och han nickade
gillande. Det var onödigt att utdela befallningar eller gifva
råd, de visste lika mycket som han och logo åt det inskränkta
skräflet om tapperheten, som bjöd hvarje man att modigt
trotsa döden och vända bröstet mot faran. Instinkten
lärde dem, hvad de hade att iakttaga och hur tanklöst
det var att blotta ens en stöfvelklack eller en hattkulle.
De hade redan deltagit i flere strider, och om de under dem
låtit förleda sig att lyda den regeln, som för öfrigt icke kan
följas, enär själfbevarelsen lyckligtvis är en af de hos
människan starkast utvecklade drifterna, skulle de för länge
sedan varit döda allesammans. Det moderna kriget har
utvecklats så långt, att en återgång till vildarnes ursprungliga
bakhållstaktik och smygande i mörkret, blifvit det
naturligaste. Listen är värd betydligt mer än modet, att träffa
fienden oförberedd och bakifrån har blifvit det mest
efter-sträfvansvärda, öfverrumplingen taktikens yttersta och
verksammaste finess.

Den tapperhet, som består i att gå bröstgänges till
väga, är absolut förkastlig och tjänar blott till att visa
befälhafvaren oduglighet och hur fången han är under
föreställningar, inlärda genom exercisfältens paradmanövrer. Modet,
de stackars engelska soldaternas orubbliga mod, hade måst
vika för uthålligheten och deras blinda dödsförakt var en
skadlig egenskap, som blott medförde förluster — och en
lefvande krigare skall alltid betyda mer än hundra döda.

Det enda mod, som i ett nutida så väl som i ett
föregående och kommande krig, ägt och äger praktiskt värde
är det, hvilket visar sig i att kallblodigt kunna tillintetgöra
andra skapade varelser. Slaktardrängen, som dagligen skär
strupen af femtio får, är krigarens ideal, att höja sig upp till
hans mekaniska liknöjdhet för andras lidanden är det stora
mål, hvartill en verklig militär bör sträfva för att värdigt
fylla sitt kall. Den, som icke besitter de därför erforderliga
egenskaperna, skall alltid vara en simulakerhjälte och som
sådan en parodi, ty vi lefva i nyttans kallt beräknande
tidehvarf, där allting klassificeras efter sitt verkliga värde utan
hänsyn till åldrade fördomar och förskönande attribut, dessa
må nu bestå i klädespersedlar eller oratoriska praktblomster.

Hela detta krig hade från sin första början varit en
profkarta på de mest tjurhufvade missgrepp, som kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free