Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
drängens ideal var uppnått, kriget som sådant närmade
sig fullkomligheten och blef hvad ett krig alltid måste vara.
Men de lärdomar kristendom och en civilisation, som
•borde vara åtminstone något af det, den ger sig ut för,
slängdes bort såsom alldeles värdelösa. De dåliga
känslorna hos en stor nation kultiverades omsorgsfullt,
tryck-pressar och ritstift togos i anspråk därför och dess
förbittring ökades genom den konsekvens hvarmed de
begångna felen upprepades. Hela världen följde tvekampen
med spänning och ingen regering såg däri något annat än
de värdefulla lärdomar, som kunde inhämtas till ett nytt
krig. Lögnerna om rustningarne för freden susade i luften
och anordningar till nya kraftmätningar vidtogos
öfverallt. Och det var styrelser, som skröto med att kalla sig
kristna, hvilka ledde folk, som högt prisade sin kultur,
längre och djupare in i rustningarnes labyrint.
Van der Nath låg framstupa på kopjen och åsåg
motståndarnes förberedelser.
Här voro förhållandena ungefär de vanliga. Trots
öfverlägsenheten i antal måste fiendens framryckning
blifva förenad med stor manspillan, det låg i
befälhaf-varens hand att afgöra hur stor. Var han en tänkande
människa skulle en stunds begrundande sagt honom, att
flera hundra människors lif vore ett väl högt pris för en
till sina följder nära nog tvifvelaktig framgång. Men han
visade sig som alla andra vara fången under den militära
föreställningen, att en seger, hur obetydlig som helst, ej
kan vinnas för dyrt. Och segern måste anses säker. På
afstånd hade ju iakttagits, hvilken oordning som rådde
inom boerarmén. I en långt utdragen linie störtade den
mot bergen och bakom rörde sig insvept i dammoln en
hopgyttrad massa, antagligen stora proviant- och
ammunitionskolonner, som den nödgades öfvergifva för att hinna
undan.
Att kringgå bergskedjan i norr fordrade en tid af
flera dagar och skänkte de Vlies det försprång han
behöfde. Dessutom inverkade här liksom öfverallt
annorstädes en mängd större och mindre intressen, hvilka ej
stodo i direkt beröring med en batalj, utan med hela
kriget. De maktägande, som bedragit sig själfva och en stor
nation, borde först och främst räddas från rättvist tadel;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
