- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
279

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

Den rastlösa ifver, som utvecklades på slätten
nedanför honom, gaf van der Nath en antydan om det, som snart
skulle inträffa. Hans anordningar voro redan vidtagna
och han såg sig omkring för att finna, hvad de Vlies gjorde.

En half mil öster om kopjen upphörde terrängen
att vara stenbunden och kuperad och bildade en andra,
några tusen meter bred slätt, hvilken jämn som ett golf
sträckte sig ända fram till bergen och mellan dessa och
dornenburgarnes position bort mot de höga kullarne i
väster. Ungefär fyrahundra meter öster om kopjen
slutade den smala ravinen, genom hvilken hela boerarmén
dragit sig tillbaka och hvarur flyktingarnes oordnade
hop just arbetat sig fram och upp på en slätare mark, där
inga ytterligare hinder mötte. Det engelska artilleriet
hade upphört att slunga granater ned i fördjupningen,
markens beskaffenhet dolde fullständigt hvad som
tilldrog sig, och det väntade ingen nämnvärd verkan af en
eld på måfå. Dessutom påskyndade hvarje skott
endast fiendens återtåg och det var långt ifrån meningen.
En stunds stillestånd inträdde och motståndarne andades
ut, men blott för att så snabbt som möjligt träffa sina
dispositioner till anfall och försvar.

Vändes blicken åt norr, såg van der Nath, hur
boernas eftertrupp svängde in i passet, medan den långa raden
af vagnar arbetade åt samma håll. Det bar sakta
uppför, jorden var kruttorr, sedan de sista dagarnes solsken
i förening med en ihärdig blåst pressat ut fuktigheten
därur, och ett väldigt stoftmoln höljde hela massan, från
hvilken ett entonigt surr ljöd vida omkring.

På motsatta sidan utvecklades samma hejdlösa
brådska. Förföljarne voro uttröttade af den ändlösa
jakten, retade af de många misslyckade attackerna, som
aldrig träffade annat än tomma luften, och ämnade ej,
som så många gånger förut, låta rofvet undgå sig. I
väster brusade kavalleriregementet framåt utefter
höjderna med tydlig afsikt att hinna bergen och intaga en
ställning i deras skydd. Men de Vlies hade förutsett en
dylik rörelse och en mängd mörka punkter, som raskt
flyttade sig från klippa till klippa, sträfvade mot den
hotade punkten. Där var intet att befara, boerna skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free