- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
280

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

hinna fram först och det enda engelsmännen genom denna
diversion vunno, var att en större styrka drogs från passet.

Nya massor vältrade utan uppehåll öfver
höjdkammen i sydväst. Några afdelningar skyndade efter
kavalleriet, som först varit till hands och därför slungats fram,
medan andra stego ned på slätten och ryckte mot den
enstaka kopjen, som antagligen utsetts till stödjepunkt
vid angreppet mot boernas center.

De trupper, med hvilka dornenburgarne tidigare
på dagen växlat skott, hade redan marscherat in på
slätten, det var deras kanoner, som oroat återtåget. De
hade emellertid själfmant stannat, då de ansågo sig för
svaga att uträtta något, och bildade nu engelska arméens
högra flygel. En tunn skyttelinie ryckte dock försiktigt
mot fördjupningen, hvilken man tydligen väntade sig
finna besatt. Men när ingenting förmärktes drogs ett
kompani ihop och dök ned däri, under det att två
kaval-leriskvadroner i jämnbredd med kamraterna därnere
långsamt fortsatte framryckandet utefter ravinens kant.
Artilleriet bröstade upp och följde efter, sökande en
lämplig plats för att på nytt öppna sin eld.

Van der Nath förutsåg, att de båda
kavalleriskvadro-nerna snart skulle befinna sig inom skotthåll för hans
män. Med en hvissling ådrog han sig karlarnas
uppmärksamhet och tecknade åt dem att så obemärkt som
möjligt flytta sig öfver till kopjens östra sida. Alla hade
redan iakttagit fiendens närmande och förstodo honom.
Tryckande mot stenarne gledo de kring kopjen och dolde
sig bland ojämnheterna.

»Icke förrän jag skjutit!» ropade han dämpadt till
de närmaste, då han såg de af ifver tindrande blickarne,
och befallningen hviskades från den ene till den andre.
Han ville försöka öfverrumpla fienden och på ett
känbart sätt lära honom iakttaga nödig försiktighet, samt
kanske orsaka villervalla i hans dispositioner och
därigenom ytterligare uppehålla framryckandet en halftimme.

Det var alldeles tyst bland klipporna, där fyrtio män
lågo gömda, och ehuru fienden på grund af afståndet
icke kunnat förnimma ett ljud, upphörde samtalen och
karlarne meddelade sig endast genom försiktiga tecken
och menande blinkningar. Spänningen ökades vid hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free