Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
steg af kavalleristernas hästar och icke den minsta rörelse
förrådde, hvad som väntade.
Någon rörde lätt vid van der Naths arm och han
vände nästan förargad på hufvudet för att snäsa till
fridstöraren. Han kände sitt hjärta klappa fortare, och hade
svårt att taga blicken från kavalleristerna, som sakta
men säkert kommo närmare.
Det var gamle Jan van Gracht, som krupit upp till
honom och lagt sig vid hans sida. Gubben grinade
vänligt, makade sina glasögon till rätta på näsan och sade:
»De där sniglarne», han nickade åt ryttartruppen,
som säker genom att hafva funnit ravinens södra del
tom, ryckte fram i en tät kolonn, icke iakttagande någon
som helst försiktighet, »äro inte inom skotthåll på länge.
Vi ha en dryg halftimme på oss. Och hade vi bara hundra
gevär till här», han fortsatte ej utan strök med ett torrt
skratt sina flata händer mot hvarandra, därigenom
uttryckande den fullständiga tillintetgörelse, som skulle
drabba fienden.
Van der Nath log grymt och utan att visa hvarken
förundran eller vämjelse öfver den glädje, han kände,
svarade han.
»Vi skola taga emot dem, som de förtjäna.» Men
så erinrade han sig, att han var en kristen och sade litet
tystare, liksom urskuldande sig själf. »Hvad I ej viljen
människorna skola göra eder, det gören I ej heller dem!
står det i skriften.»
»Det står också en hel del annat, som ingen heller
bryr sig om», inföll Jan van Gracht torrt. »Lämna det
där åt dem, som påstå sig begripa den saken, Abraham,
det är farligt att tro mer eller bättre än andra, man
förlorar bara på den saken.» Han tog helt lugnt glasögonen
af sig, andades på dem, gned dem mot sin solkiga
rockärm och satte dem tillbaka på sin plats. »Jag har tänkt
mycket på det och annat, jag också», fortfor han, »men
vi kunna ingenting ändra och när någon slår mig, slår
jag igen.»
Van der Nath suckade lugnt, det var så.
»Nej bry dig inte om det», återtog gamle Jan, »tänk
i stället på hvad vi ha för händer.» Han såg ut öfver
slätten nedanför dem, och hans tankar leddes i en ny rikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
