Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
hela världen i rörelse. En hvar offrade — andra, offrade
med det tysta förbehållet att vinna så mycket som
möjligt därpå eller åtminstone slippa undan helskinnad. Att
ögonblickligen skörda frukterna af andras mödor var
afsikten, och utan en tanke på de ohyggliga ockrarräntor,
den ena generationen oupphörligt måste betala på den
andras lättsinnigt gjorda skulder, vinglade hela världen
sig fram, skref falska växlar och lämnade åt framtiden
att lösa in dem, obekymrade ifall svindeln skulle
upptäckas redan nästa dag.
Jan van der Gracht reste sig hastigt på ena armbågen
och ropade halfhögt.
»Ligg stilla karl, eljes ...»
Van der Nath väcktes ur sina grubblerier och såg
sig omkring efter anledningen till gubbens utrop. Han
fann den strax. Missionären hade knäböjt och visade
sig till hälften ofvanför en sten, bakom hvilken han
hittills hållit sig dold.
»Döda eller dödas, det är ej svårt att välja», sade
van der Nath och sedan skrek han ursinnig öfver den
tanklöshet, som hotade att förråda dornenburgarnes
gömställe. »Lägg er ned, pastor Schmidt!»
Missionärens närmaste granne hade redan märkt
gubbens tilltag och tvingade honom omildt att åter
sträcka ut sig på marken. Den gamle lät undergifvet
behandla sig hur som helst, han kastade blott en lång,
spörjande blick upp till van der Nath, liksom för att fråga
honom, hvad allt detta betydde.
»Den där karlen skall då alltid ställa till förargelse»,
brummade Jan van Gracht. »Hvad har han här att
göra?»
»Jag tog honom med mig.»
»Funnes det blott en möjlighet att skicka bort
honom igen, skulle jag bli nöjd», knotade gamle Jan. »Han
är oduglig till allt, kan ju inte en gång trycka af en bössa.
Hör du, Abraham, är du säker på, att han inte ville röja
oss för rödnackarne, jag tror honom inte mer än jämnt.»
Och under intrycket af sin förtrytelse började Jan med en
gammal pratsjuk gubbes mångordighet berätta anledningen
till sin misstro.–
För länge sedan, när han var ung och allt syntes ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
