- Project Runeberg -  Abrahams offer : en roman om kriget /
305

(1910) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3°S

men gamle Jan, som icke lät något undgå sig, hindrade honom
från en dylik oklokhet.

Hvarje den minsta rörelse var också farlig. En hatt
som hölls upp ofvanför en sten, genomborrades af flera
kulor, och den man, som van der Nath fört tillbaka med sig,
stupade, skjuten genom båda tinningarne, då han ville
byta plats. En granat, som slog ned med förfärande
träffsäkerhet, slet sönder tre lefvande kroppar och stänkte ett
formligt regn af bloddroppar, och köttslamsor öfver platån.
Artilleristerna koncentrerade sin eld mot kopjens spets och
verkningarne voro ohyggliga. Fastän blott ett par minuter
förgått, var allt ändradt och försvararne minskade till
trettio stridbara män. Men ehuru ställningen blifvit
fullkomligt ohållbar eller kanske just därför stegrades stridslusten
ånyo till raseri. Deras exalterade tillstånd kom dem att
bita sig fast i hvarje den minsta vrå, dödsropen och
jämmerskriken gjorde dem utom sig, de glömde till och med sin
brännande törst, begäret att tillfoga andra skada
triumferad’5 ensamt öfver hvarje annan känsla, och den
öfverret-ning, som kallas mod, ökades förbi sin yttersta gräns. För
hvar och en som föll eller sårades skreko de öfriga högt af
harm och lofvade att dyrt hämnas honom.

En ny fara hotade de trettio skränande galningarne,
som sköto och förbannade om hvartannat. Kulsprutorna
fördes fram därnere och placerades så, att de från väster
fingo kopjen under sin eld. I en handvändning voro deras
bälten justerade och de började snart surra likt väl smorda
symaskiner. Deras ilskna klapprande och smattrande
blandade sig med kanonernas dån och handgevärens smällar
till en tonmålning, som trotsade hvarje beskrifning.
Bly-svärmarne, hvilka de spottade ut, spjälkade upp klipporna
som om de varit af trä i stället för sten och fyllde luften med
skärfvor och flisor tätt som snöflingor. Visade sig någon
ofvan en skyddande kant, var han hemfallen åt
undergången, och i sin nuvarande sinnesbeskaffenhet iakttogo
försvararne långt ifrån nödig försiktighet, utan blottade sig
ofta, förledda af hoppet att lyckas sända en väl riktad kula
ned bland angriparne. En karl fick hufvudskålen klufven
som genom en skickligt verkställd operation, en annan lyftes
högt i luften och kastades död ned för branten tio steg från
den plats, där han legat.

Abrahams ojjcr. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 1 08:57:48 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/abroffer/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free