Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
förmåga att tänka och känna som sådana. Den bataljon,
som haft äran utföra stormningen, bestod af ungt, föga
krigs-vant manskap, soldaterna visade också, att de ej hunnit
vänja sig vid sitt handtverk.
En karl började snyfta högt, då han såg de stympade
liken och sina egna, blodiga fötter, en annan kräktes, lutad
mot en sten, medan kallsvetten fuktade hans panna, och en
tredje, som utmärkt sig på ett synnerligen hedrande sätt,
bad sakta en af sin barndoms glömda böner, men med ryggen
mot kamraterna, så att de ej skulle märka hans omanliga
svaghet och skratta däråt. En skäggig underofficer svor
öfver manskapets dåliga hållning efter striden, men officern,
som skjutit fiendens anförare, tystade ned honom och
ägnade sig sedan åt en sysselsättning, som han om en kort
stund skulle finna barnslig, men nu ansåg alldeles oundviklig.
Han gned ifrigt sin vigselring med rockärmen, ty i aftonsolens
sista, döende strålar föreföll den röd som färgad af
människoblod.
Ett lifligt sorl hördes från kopjens södra sida och då
soldaterna sågo dit märkte de, att kommenderande generalen
i egen person infunnit sig för att besiktiga den eröfrade
positionen. För tillfället var han icke synnerligen glad, han hade
hunnit öfvertyga sig, att den mördande striden varit så
godt som gagnlös, det mål, hvartill han syftat, skulle ej
kunna uppnås. I krig tjänar det till ingenting att tänka,
såvida man ej tänkir på allt; hvad man glömmer är vanligtvis
det viktigaste. Kvällen var inne, mörkret skulle snart hölja
hela slagfältet, och de Vlies hade ånyo en hel natts försprång.
Han var räddad äfven denna gång och skulle, tack vare sin
kända snabbhet och de engelska truppernas utmattade
tillstånd, som förbjöd hvarje tanke på ett verksamt förföljande,
ännu länge lyckas göra ett förtvifladt motstånd. Men
generalen ägde ett sangviniskt temperament, och sedan han
beordrat sin stabschef att sätta upp den officiella rapporten och
noga pricka förde delar däri, hvilka ansågos mest lämpliga att
bringas till allmänhetens kännedom, strök han sina
polisonger, och skyndade med spänstiga steg uppför klipporna.
Han hade i alla händelser levererat en segerrik batalj,
fullständigt tillintetgjort fiendens eftertrupp, och när nyheten
om hans bragd nått fosterjorden, skulle ett väldigt
segerjubel brusa däröfver, en lika upplyst som mäktig nations
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
