Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. De mortuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kring vänstra armen lyftade upp den gamle missionären och
lade honom på en bår, men när de ville sätta sig i rörelse,
protesterade gubben med oväntad energi och pekade på ett
föremål, som tycktes ligga vid generalens fötter.
Generalen blef förundrad öfver denna envishet hos
en döende, men han var en välvillig man, som ej gärna
gjorde någon ondt, särskildt en gubbe i detta tillstånd.
Han var nog nedlåtande att med egna händer taga upp det
så lifligt åtrådda föremålet, mot hvilket han hela tiden stödt
sin ena fot. Han såg, att det var en bok och hans
nyfikenhet förledde honom att öppna den. Blott en blick på de
stela gammalmodiga typerna visade, att det var en bibel,
hvars blad lefradt blod klibbade ihop och hvars pärmar en
granatskärfva genomborrat. Hastigt slog han ihop den och
nästan med saknad, den hade varit ett så ypperligt stöd för
hans fot, lämnade han den åt en sjukvårdssoldat, som i sin
ordning lade den på gubbens bröst. Efter ännu ett tecken
af den döende lyftades hans kallnade händer upp öfver
den kära bibeln, där han knäppte ihop dem. Det föreföll
som om blotta vidrörandet af denna sönderslitna,
blodfläckade bok gifvit gubben nya krafter, ty han reste sig och så
som endast den, hvilken dör i stor själavånda kan det, ropade
han högt:
»Herre, förlåt dem, förlåt dem, ty de veta icke, hvad
de göra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
