Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvarför jag är s. k. absolutist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom ett kristendomens ovillkorliga, bindande moralbud
frambär den abstrakt-allmängiltiga dogmen: »allt njutande
af alkohol är synd; därför måste likhetstecken sättas mellan
kristen och absolutist». Både mitt kristliga sannings- och
frihetsbegrepp måste uppresa sig mot sådan lättvindig etik.
Och alla de försök som gjorts att efter denna regel
omforma Nya Testamentets utsagor om Kristi och apostlarnes
ord och handlingar, de endast bortstötte mig såsom
uttryck, visserligen omedvetna, för en bevisföring och en
taktik, som företer släkttycke med det ryktbara:
»ändamålet helgar medlen».
Men den. s. k. absolutismen behöfver icke dylika sköra
stöd; den är för god för att genom dem misskrediteras.
Det är min lifliga öfvertygelse, att de segrar för saken
man menar sig vinna med sådan argumentering djupare
sedt äro föga värda; däremot återverka dylika missgrepp,
om än så ärligt och välment gjorda, rent af inbjudande till
opposition från de ingalunda minst tänkandes och
omdömesgillas sida. Jag känner personligen icke så få verkliga
nykterhetsvänner, som just af dylik ohållbar
argumentering jämte däraf härflytande förhastade och orättvisa
domar känt sig bortstötta och hvilkas passivitet i det mera
systematiskt bedrifna nykterhetsarbetet just häraf är att
förklara, om den än efter mitt sätt att se ej därmed
rätteligen försvaras.
Det besannar sig här såsom på alla områden, att en
politik, som ej har fullviktig sanningsbarlast, kränger förr
eller senare öfverända; vi förmå intet emot sanningen,
äfven om vi mena oss gå åstad i de ädlaste afsikter.
Det ligger mig därför i sakens eget intresse hårdt om
hjärtat att betona: låt oss i nykterhetsarbetet alltid gå
fram endast efter fullt klara, hållfasta grundlinjer; saken
förlorar i längden intet, men vinner allt därpå!
Men nu förstår jag mer än väl, att det hittills sagda
kan förefalla vara en nog så underlig inledning till mitt
svar på frågan, hvarför jag är absolutist. Kanske det t. o. m.
tyckes en och annan peka i rakt motsatt riktning.
Mitt svar blir helt enkelt detta: det för mig afgörande,
det som för mig ställt hela denna stora fråga i dess rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
