1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 / 26 (1849) Author: Carl August Adlersparre Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN Förord och inledning - V.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6)	9 Febr. 1802, om stängselskyldigheten.
7)	År 1803 om enskifte i Skåne.
8)	Legostadgan af år 1805.
9)	Om skogarna i riket 1805.
10)	År 1807 om enskifte i allmänhet.
11)	Samma år d. 23 Mars, om ändring och förklaring uti åtskilliga lagens rum.
12)	13 April 1808 om jagt och djursfång, m. fl.

Hvad som felades Gustaf Adolf, det var, uti ett
sammanfattadt uttryck, harmoni med sig sjelf. Denna
brist gjorde honom ofta löjlig i verldens ögon, och
ingen olycka, snart sagdt, är större för en monark.
Så t. ex. var han född poltron, ehuru han inbillade
sig skapad att på stridens fält tillkämpa sig de
odödligaste lagrar. Denna brist på sjelfkännedom
invecklade honom i äfventyr, der han ännu tydligare
skulle ådagalägga sitt utblottade tillstånd på allt, som
utvisar hjelten, för att låta fienden veta på samma
gång hur litet farlig han var. Såsom statsman ville
han vinna allt med rena händer; men han glömde,
att hans motståndare icke sällan iakttogo ett omvändt
system mot hans. Hvad som dock kanske mest af
allt inverkade oförmånligt på hans regering, var hans
medfödda, ständigt underblåsta öfvertygelse om sin
viljas orubblighet; ty denna egensinnighet gjorde
honom döf för alla andras uttalade åsigter och kom
honom att stå ensam, der han som bäst behöft att
vara omgifven. Hans ofta upprepade favorit-uttryck,
och med hvilket han trodde sig kunna nedslå alla
argumenter och protester, denna ihåliga fras: Jag
vill det, och det är nog, stämplar honom tillfyllest
och har här icke så litet bidragit att ombilda en
hederlig man till en oefterrättlighet af första
ordningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>