- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
61

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sidan af den förre stod jag, då han förklarade sig
hafva upphört att vara ledamot af ridderskapet och
adeln; den sednare, då han hejdade öfverste
Schönström, som fattat tag i rockkragen på grefve
Oxenstjerna, när denne i spetsen för deputationen ville lemna
rummet. Skjöldebrands ord till Schönström: »låt de
uslingarne gå!» — var ett kraftspråk, som hvarken
förr eller sednare, Gudi lof, varit behöfligt på
riddarehuset.

Under mitt ständiga vistande i Stockholm fogade
ödet så, att jag ofta kom i tillfälle att sammanträffa
med bemälte herrar. Jag påminner mig lifligt, huru
jag en afton på Regeringsgatan mötte Skjöldebrand,
som syntes mig ovanligt tankfull. Jag frågade honom,
om han mådde illa eller om han erhållit några
ledsamma nyheter. Trubbigt och kort svarade han,
pekande på slottet: man tror deruppe, att jag åt Acerbi
sqvallrat ur scholan; men jag har sagt dem, att jag
hvarken är örontasslare, bakdantare eller lögnare; adiö!

Tjensteförhållanden förde Järta och mig närmare
hvarandra. Vi utvexlade under månget åt
förtroligheten helgadt ögonblick våra bekymmer öfver det till
upplösning och fall bringade samhället. Vi gräto som
barn öfver vår oförmögenhet att ej kunna uträtta
något, men lofvade hvarandra att vara redo till hvad
uppoffring, som kom i fråga, när det fordrades och
kunde ske, utan att för mycket äfventyra rikets ännu
i behåll varande lifskrafter. Vårt beslut smittade ifrån
sig; såsom en elektrisk gnista tände det allt, som det
fick vidröra, och snart hade vår föresats bildat ett
parti af frisinnade, ädla och behjertade patrioter.

Oaktadt våra öfverenskommelser att agera i
största hemlighet, blefvo vi så godt som på öppen gata
utpekade såsom konungens fiender, detta likvisst ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free