- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
62

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på något sårande sätt, hvaraf vi ytterligare stärktes
i vår förmodan, att Gustaf Adolf var allmänt hatad.
För min del tror jag, att konungens krigslystenhet
var mindre orsaken till detta hat, och deraf, att
Svenskarne i alla tider betraktat kriget som något ärorikt;
utan att motviljan och föraktet kommo så småningom,
allt som man såg och fick visshet, att mannen med
det för nationen så kära och betydelsefulla
hjeltenamnet blott och bart var en feg skrymtare, som, då
han för syns skull drog svärdet, på samma gång,
fastän i hemlighet, ville sälja delar af landet till
fienden. Gustaf Adolfs uppdrag till ambassadören
Stedingk år 1805 att till Ryssland afyttra Pommern och
Stedingks heroiska svar: en provins kan förloras,
men aldrig säljas
— omtalades högt på offentliga
ställen under verop och förbannelser öfver den krönta
vanmakten och vansinnigheten. Ja, missnöjet
fruktade snart så litet att gifva sig tillkänna, att det
midt för fönsterna på kungliga slottet och under
pöbelns hvisslingar och skratt tillställde lustspel, med
tydliga hänsyftningar på monarkens personlighet. Döf
och blind förblef dock Gustaf Adolf. Skedde detta
af politik, af fruktan eller föresats att ej fästa sig vid
dessa ogynnsamma tecken, af öfvertygelse, att af
Försynen vara ställd utom skotthåll för folkets varningar
och hot, eller kom sig denna indifferentism deraf,
att man ej vågade göra konungen uppmärksam på
den ständigt tillvexande opinionen mot honom? och
att de närmaste omkring hans heliga person, liksom
vi, längtade efter den befrielsestund, som skulle göra
ett önskvärdt slut på förbistringen?

Det dystert hotande året 1808 gick till ända.
Skjöldebrand, som bortkommenderad, hade ej träffats
på länge, då jag en morgon fick emottaga en biljett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free