Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungens och hertigens ställning till hvarandra
kunde efter dessa controverser ej gerna vara den bästa.
I Gustaf Adolfs karakter var grunden allvar,
gränsande till isande köld. Han liknade en olöst gåta,
som beleende tillbakastötte gissningskonstens Oedipus.
Hans lif var en gordisk knut, på hvilken
Alexander-svärdet skulle ha huggit förgäfves. Hertigen åter var
"en uppslagen bok i blåsväder", fladdrande, men med
ganska piquant innehåll. Det mesta deraf var väl
gyckel och tryckfel samt plumpar, öfver hvilka
raderingsknifven ej hade någon makt; men den, som gjorde
sig besvär att bläddra i luntan, fann nog åtskilligt
både tänkvärdt och godt. Var konungens hjerta
renare, så hade hertigen ett långt ljusare hufvud. Denna
hos den sednare naturliga instinkt om det rätta i
äfven den mest invecklade sak förvånade till och med
Calonius, som ofta yttrade. »Hertigens åsigt af och
första yttrande äfven i juridiska mål äro alltid de
sanna och rätta; men han låter ofta af andras sämre
skäl förleda sig att afvika från sin egen mening.»
Leken med mystiska gycklerier aflöstes emellanåt af
ett rätt allvarligt begär att gagna, fastän det stod
dåligt till med ihärdigheten åt det hållet. Likasom
Gustaf Adolf högt prisades för sin heder och
rättrådighet, blef hertig Carl utskriken för sin lättsinnighet
och trolöshet. Ropet var kanske för båda något för
starkt. Nog af, tvenne så beskaffade ytterligheter
som dessa personer kunde ej behålla någon annan
ståndpunkt sins emellan än den — väpnade
neutralitetens.
Hertigens förhållande åter till 1809 års
revolutions-chefer hade ständigt varit godt. Medan
Adlersparre hos konungen bittert klandrades för sin
jacobinism och på hofvet ansågs som misstänkt, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
