- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
93

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE AFDELNINGEN - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturskönheter, hvilka, ehuru ej ordnade, men också ej
våldförda af konstens händer, fullt kunna täfla med de
mest beprisade i södern. Hur hafva ej inspirerade
våra skalder utmattat sig under denna orättvisa eller
ensidiga förtjusningsfeber; i smäktande stanzer hafva
de besjungit vattenfallen vid Terni, kaskatellerna vid
Tivoli, de små, så kallade Dianas speglar vid Riccia,
Albaner-, Agnano- och Thrasimener-sjöarna, då de
knappast vågat uttala så obscura namn, som t. ex.
Nylands- eller Tännforssen, Rista eller Storbofallet,
eller den romantiska Storsjön, som blifvit kallad
»Nordens himmelsblåa öga.» Ja, sjelfva Åreskutan, med
sin evigt dimmiga topp och de leende dalarna på sina
knän, har icke förmått att göra tillbörligt intryck på
det svenska skönhetssinnet, kanske egentligen af den
orsak, att föremålet haft den olyckan att vara för
mycket — svenskt! Hur ofta har man ej hört
prisas Italiens himmel och sol, men hur sällan Nordens
stjernerika dôme och solen, som hos oss dröjer qvar
midsommarsnatten; hört sjungas om blomsterflägtarne
i söderns lunder, men ej om de friska vindar, som
springa ned från våra berg och jaga bort smittan i
dalarna. Man har till och med ej tvekat att loforda
lazaronens vegeterande lif såsom en lycka, under det
man beklagat det folk, som förstår att förtjena sitt
bröd och försona sig med sitt strängare öde.

Ett sådant folk har Jemtlands varit i alla tider.
Det har ej kunnat, som så månget annat, segla bort
på tidens skumbetäckta ström, från sina husgudar och
minnen, från sina vanor och egenheter, för att blifva
träl under den lättfärdighet, som med civilisationens
falska skylt på sin panna och egennyttans limstång i
sina händer löper kring verlden under oupphörlig
försäkring att vilja reformera den. Nej, dessa nordens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free