Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE AFDELNINGEN - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På Hofvermo föddes Georg Adlersparre den
28 Mars 1760. Hans barndom framvisar många
originella drag af styrka och sjelfständighet i
karakteren. Redan vid åtta års ålder beslöt han att
rymma från fadern till Norrige, emedan denne, i gossens
ögon, vid något tillfälle orättvist och hårdt behandlat
honom, och hvilket äfven lär hafva varit förhållandet.
Ensam, med några silfverslantar, skulle han företaga
den äfventyrliga resan till fot, då fadern fick kunskap
om planen och med goda ord måste beqväma sig att
tillfredsställa sonens sårade sjelfkänsla. Han berättade
sjelf denna händelse på följande sätt: Jag hade
visserligen vid flera tillfällen märkt, att min far med någon
förkärlek omfattade mig, framför sina öfriga barn. Mitt
ständigt glada lynne, min frispråkighet voro väl härtill
förnämsta orsakerna och kanske äfven min
oförvägenhet, som synbarligen roade gubben. Allt, som i mina
ögon kunde synas vågsamt, var mitt älsklingsnöje.
Att klifva upp i toppen på de högsta träd, att rida
vall de ostyrigaste hästarne, att vara den första, som
vågade sig ut om vintern på den tillfrusna sjön, att
brottas med bygdens pojkar, hvilket ej sällan slutade
med ganska hårda slag å ömse sidor, voro mina
käraste tidsfördrif. Med allt detta hade jag dock ett
ganska vekt sinne, som åter ej behagade min far.
Det var mig omöjligt att plåga ett djur eller att se
det plågas. En af mina äldre bröder, en ifrig
jägare, kunde jag den tiden ej rätt lida, utan
betraktade honom som en half bödel, den der kunde
ha hjerta att göra ondt åt de vackraste och
oskyldigaste små foglar. En dag hade min far gått ner
till stranden att meta, ett göromål, som han idkade
med passion, sedan podagern förbjudit honom att
vidare förfölja villbrådet i skogarna. Han hade befallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
