- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
102

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE AFDELNINGEN - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som var att krossa fördomar och missbruk, att afslöja
de konstgrepp och nedrigheter, hvilka uppendagligt
föröfvades i kyrkans namn, så hade deras mission
varit af högsta nytta och största betydelse för tid och
efterverld. Men det berusande bifallet gjorde, att de
snart förbisågo denna kallelse; de ville heldre lysa än
upplysa, heldre uppskaka än lugna, och rodnade
slutligen ej att framkasta satser, så ohyggliga och för
ett ädelt sinne kränkande, att de från sig sjelfva
borttogo icke allenast all aktning utan jemväl all
trovärdighet, såsom t. ex. då d’Alembert förklarade, att det
för menniskan var af föga eller ingen vigt att kunna
upplösa frågorna om sin själ, om Gud och sin egen
bestämmelse samt att den vises valspråk borde vara:
att hafva omsorg om sin kropp, att hvarje nedrig
men nyttig gerning begås utan samvetsagg; eller när
Helvetius uppställer en förteckning på dygder och
deribland äfven ofruktbara och inbillade; eller Diderot,
då han i utbrottet af sitt ursinniga hat mot regenter
och prester utropar: huru det skulle fylla måttet af
hans käraste önskningar att få se den sista konungen
strypt med den sista prestens tarmar. Erkänna måste
jag likväl, att Voltaires qvickhet, ehuru ofta laddad
med sofismens knallpulfver, kommit mig att rätt
hjertligt le; att hans reflexioner icke sällan äro sunda,
blixtrande, träffande och genomförda, att hans tankar
kunna vara intagande och hänförande. Hvad han
yttrar om och mot vår troslära, har ibland förefallit
mig rätt, ibland skeft och med uppenbart uppsåt
uttaladt att såra och profanera. Han har dock ej i
mina ögon hvarken som en Nero eller Diocletianus
förklarat krig emot Christus, eller såsom en annan
Julianus velat återupplifva afguderiet, fastän hans
motståndare sådant påstått. Jemförd med Rousseau, står

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free